Och här kommer facit!

Constanta, Rumänien.

Ladyn fnissar, ler och skrattar åt alla underbara gissningar i tävlingen om vad hon INTE har gjort.

Här kommer facit!

1. Våren 1993 befann sig Ladyn utan trosor i Paris.
***Sant! Dock är det inte så illa som det låter. Ladyn skulle på tjänsteresa och glömde (!) helt enkelt att lägga ner den prydliga högen med bh och trosor i resväskan. Detta upptäcktes första morgonen i Paris, varpå hon tvingades ringa chefens hotellrum: "Skratta inte nu ... bla bla ... förklaring ... måste till en underklädesaffär ...". Behöver det nämnas att chefen exploderade av skratt?

2. Sommaren 1974 stod Ladyn längs en motorväg i Rumänien för att se Ceaucesco passera i limo.
***Sant! Det var på Ladyns första utlandsresa och hon var inte så gammal. Familjen bodde på Hotell Cocorul i Constanta. (Hjälp, det finns kvar!) Och en dag var det dags för den store ledaren att passera. Nog stod Ladyn där bland alla förväntansfulla rumäner, dock utan blommor i hand. När limon väl passerade var vägen tom – det hade helt enkelt börjat ösregna! Och där gick gränsen för folket ...

3. Sommaren 1983 delade Ladyn tågkupé i Jugoslavien med rökande och supande militärer.
***Sant! Under en tågluff genom Europa förärades Ladyn och hennes reskamrat detta eminenta sällskap. Med sovsäckarnas dragkedjor uppdragna till näsan beskådade de killarnas festande. Att sova var inte att tänka på. Deras vagn skulle dessutom kopplas bort "någon gång under natten" ...

4. Vintern 1977 såg Ladyn ett riktigt spöke.
***Sant! Nu är ni flera som inte tror detta, men Ladyn är helt övertygad om att hon såg ett spöke (dessutom två stycken) och vittne var hennes ena syster, som är en mycket stor skeptiker! Det faktum att systern annars totalförnekar dessa väsens existens, bevisar allt. Hon såg dem ju med egna ögon, samtidigt som Ladyn! Spökena förflyttade sig över meterdjup snö iklädda munkkåpor. I ena sekunden. I nästa sekund var de spårlöst borta, trots stängsel runt omkring ...

5. Våren 1981 delade Ladyn hytt med Mikael Persbrandt på Viking Line.
***Falskt! Visserligen har Ladyn frotterat sig med kända skådespelare, och har diverse fåniga meriter på listan men inte har hon delat hytt med Persbrandt. Än. Vet inte om detta är ett faktum att beklaga eller ej. Men härmed är han rentvådd från sådana rykten.

Grattis Lallis, som gissade rätt!

Gott nytt bloggår tillönskas nu alla Ladyns läsare! Vi avslutar med en låt från 1982, som siade om ett år långt in i framtiden ... då.

Gissa vad Ladyn INTE har gjort!

Nu är det dags att vakna upp ur glögg- och godiskoman och tävla lite!

Här finner ni en lista på fem saker Lady Stalker har gjort. Men en av dem är inte sann – frågan är bara vilken?

1. Våren 1993 befann sig Ladyn utan trosor i Paris.

2. Sommaren 1974 stod Ladyn längs en motorväg i Rumänien för att se Ceaucesco passera i limo.

3. Sommaren 1983 delade Ladyn tågkupé i Jugoslavien med rökande och supande militärer.

4. Vintern 1977 såg Ladyn ett riktigt spöke.

5. Våren 1981 delade Ladyn hytt med Mikael Persbrandt på Viking Line.

Knäck den ni! (Ni som var med i Lady Stalker-bloggens barndom får inte gissa ... Men kanske lägga ut lite vilseledande ledtrådar?!;-))

Den som vill får gärna skapa en liknande tävling. Tänk vad mycket hjärngympa man kan få, för att kompensera de hjärnceller som strök med i glöggdimmorna.

Facit kommer dagen före nyårsafton!

Vuxen i jul?

Handen på hjärtat: Är du vuxen? Kan du stoltsera med en radda saker man "ska" ha för att räknas som det? Barn, villa, Volvo, vovve och moget uppträdande i alla situationer ...?

Äsch, Ladyn medger: Frågan är absurd. Själv är hon en husägande trebarnsmamma, som stundtals är lika fnittrig som en fjortonåring. Hon administrerar AB Familjen i samma tempo som en påläggskalv hos Kinnevik, men saknar körkort. Hon älskar att laga mat, men står ofta där utan oregano när såsen nästan är klar. Planering? Veckomatsedel? Nope. Icke heller vid juletid, kan meddelas ...

Ladyn gjorde ett test för att se hur vuxen hon är. Resultatet blev 31 poäng, och med tanke på att medel för kvinnor ligger på 19, så får vi väl erkänna: Ladyn är nog ganska vuxen trots allt.

Vad får du för poäng?

Ha nu en riktigt god jul och ett gott nytt år! ____________________________________________________

Uppdatering: Enkäten verkar inte fungera för närvarande! Någon kanske slog knock-out på hela systemet ...

Hushållets rationalisering

Picture this: Du är en (desperate?) housewife år 1941. Din make har tilldelat dig en hushållskassa att disponera på bästa sätt. Vad gör du? Jo, konsulterar verket "Hushållets rationalisering" förstås! (Författare: Ida Malmström, ordförande i Malmö Husmoderförening.)

Några citat ur denna oundgängliga bibel:

"W.C.-skålen skötes bäst med långskaftad borste och sodalut, och denna behandling bör den få dagligen."

"När det gäller längre bortavaro från hemmet under sommarvistelse på landet t.ex. är det synnerligen viktigt att de stoppade möblerna och textilierna noga skyddas mot mal. / - - -/ Det är förnuftigt att ta ner alla tjocka gardiner, bonader och draperier av ylle, piska och lufta dem och låta dem rikigt genomstrålas av solen och därefter slå in dem."

"I många hem äro utan tvivel böckerna den värdefullaste delen av det fasta bohaget. Ofta nog är det husets herre, som är bokälskaren och vaktar boksamlingen som sin ögonsten, och sköter husets kvinnor denna del av hemmets inredning med nonchalans och slarv, dömer han gärna allt husligt arbete därefter. / --- / Nåja, detta är som allting annat här i världen relativt, och nog finns det kvinnor och barn, som i böckerna på "pappas" bokhylla , finna sina bästa vänner och där förskaffa sig de "eviga följeslagare", som hjälpa dem uthärda det hårda och svåra livets alla prövningar".



Hjälp, JämO – var är du? Detta är mindre än 70 år sedan ...

Hushållets rationalisering år 2008:

Köp hämtmat på en italiensk delikatesskrog, skit (!) i toaletten och läs något ur den digra boksamling, av vilken du själv inhandlat 75 procent, för att uthärda det lätta och ljuva livets obefintliga prövningar.

Trevlig helg!

Sommarjobb del 2: The American Tourists

Bild lånad från Wordpress.

Fortsatt "snålbloggning" med (reviderade) repriser från Ladyns gamla blogg ...

-----------------------------------------------------------------------------------

Sommaren 1985 var det dags för nytt sommarjobb: hotellreceptionist.

Född receptionist
Förväntansfull åkte Ladyn till huvudstaden för intervju på Scandic Hotell i Kungens Kurva. Lite mer skinn på näsan hade hon nu, efter jobbet på The Restaurant from Hell. Ingen tjänst var utlyst, men med telefonkataloger och jädrar-anamma kommer man långt.

"Har du jobbat i reception förr?" frågade hotellchefen.
"Nix. Men jag kan lära mig. Och jag lär mig fort!" svarade nu den snart 21-åriga Ladyn.

Hon fick jobbet! Iklädd marinblå kjol, pumps och vit skjorta tog hon leende emot gäster som om hon aldrig gjort annat. Och nu fick hon tala engelska, tyska och franska på löpande band.

Sladd(er) i växeln
Hotellet höll precis på att datorisera när Ladyn anlände. Den gamla telefonväxelns ormbo av sladdar ersattes av en telefonlur – magi!

Även här blev det skratt i kvadrat. Vid ett tillfälle så pass, att Ladyn fick svara liggandes under växeln med telefonsladden virad runt stolens underrede:

"Scandic Hotell i Kungens kurva ... Go ... hoho ...d middag!"

Ringa i hissen?
Under sommaren anlände busslaster med amerikaner som var på "Scandinavian Tour" – sitt livs resa. Blåhåriga och prydda med hornbågade glasögon trängdes de kring receptionen med allt annat än intelligenta frågor.

"Are these stamps air mail?" (Nej, vykorten transporteras med tåg till USA, alternativt ångbåt ...)

Eller också: "Where are the elevators?" När Ladyn pekade på de fullt synliga hissarna fick hon kommentaren: "Oh, I thought those where telephone boxes". (Javisst, i Sverige åker folk upp och ner när de ringer.)

Sch ... verige?
Höjdarminnet är detta:

En man och hustru ska köpa vykort (vad annars?) och kvinnan frågar:
"Can I mail this here in Norway?"
Mannen knuffar henne diskret i sidan och väser:
"You stupid! Don't you know that we're in Switzerland?!"

Sommarjobb del 1: The Restaurant from Hell

Tack för alla uppmuntrande tillrop om att blogga vidare! Ladyn tar Raggoparden på orden och "snålbloggar" ett tag. Varsågoda, här är en repris (något reviderad) från hennes gamla blogg. Flera av er läsare var inte med på den tiden, så håll till godo!

---------------------------------------------------------------------------------

Sommarjobb ...
... vad väcker det för minnen? Själv har Ladyn ett antal på sin meritlista: snabbköpskassörska, jultomte (!), restaurangbiträde och hotellreceptionist.

Men djupast spår satte nog The Restaurant from Hell, där hon arbetade under The Boss from Hell.

Scenen: Domusrestaurangen i Den Lilla Lilla Staden vid den Stora Stora Sjön.
Tiden: 70- till 80-tal.
Ladyn: Fjortis, flätprydd och feg. Slå näven i bordet? Kasta tallrikar i ilska? Eh ... hm ... harkel ...

A-lagare och Lützendimma
Denna restaurang frekventerades av A-lagare, arbetssökande och allmänt sysslolösa. I en rökdimma som skulle få den vid Lützen att blekna, inmundigades kaffe och bakverk från Delicato. Timme efter timme, dag efter dag, år efter år.

Vid lunchmenyn fanns ett antal knappar. När gästerna tryckte på dem ramlade små kulor ner i en ränna vid matutskänkningen, följt av ett PLING! Gul kula = grillkorv med pommes. Vit kula = Stekt fläsk med löksås. Und so weiter.

Raster – vadå?
Ladyn började sin karriär som diskplockare och slutade som kallskänka, alltmedan The Boss from Hell regerade med järnhand.

Iklädd en blå rock strök han omkring och skrämde livet ur löntagarna:

"Varför har du inte skurat golvet?"
"Eh ... Jag ska skura nu."
En timme senare:
"Varför har du skurat golvet? Du slösar med tvättmedel ..."

Satt man själv i lunchrummet (i Lützendimma modell mindre) kunde "rasten" se ut så här: Mumsa, mumsa (grillkorv eller stekt fläsk med löksås), PLING, springa ut, sleva upp, mumsa, mumsa, hosta lite av passiv rökning, PLING, springa, sleva, hosta, hosta ... Rasten slut!

Potatis i disken
The Boss from Hell tillhörde inte Hälsovårdsnämndens favoriter. Potatis som gästerna ej åt upp, sparades i en bunke vid disken. När det så var dags att göra potatissallad kom lilla bunken fram. Ladyn blandade enligt konstens alla regler med kryddor och fick sedan order av överkallskänkan (frun till bossen): "Och så provsmakar du ..."

Hur överlevde man då detta? Svaret är skratt, skratt, skratt ... Bakom chefens rygg, åt gästerna, åt varann. Det var vattenkrig i disken, dansträning med diskslangen och den homosexuelle brickplockaren lekte att han födde barn (!) i kylen ...

Kyckling på engelska?
Och så fick man ju träna andra språk. Ladyn blev så glad när en turist dök upp vid serveringsluckan. Visst var det väl engelska han talade?

Gästen (mumlande): "How much is it?"
Ladyn (glatt): "Do you mean the chicken?"
Gästen (lite irriterad): "How much is it?"
Ladyn: (osäker): "Oh ... do you mean ...?"
Gästen (mycket irriterad, på bred östgötska): "MATJESSILL!"

Nästa gång minns Ladyn hotelljobbet.



-----------------------------------------------------------------------------------

Slutligen: Tack, underbara Vero för denna utmärkelse! Den piggade verkligen upp.



Trevlig helg!

Att blogga eller inte blogga ...

Ett annat dilemma. (Bild lånad från The List.)

... det är frågan!

Det här med bloggandet – det kan man skriva en avhandling om.

Bloggandet är

* roligt
* givande
* utvecklande
* vänskapsalstrande.

Men också ... beroendeframkallande och tidskrävande. Man vill ge svar på kommentarer, surfa runt till allas bloggar, kommentera där, se svaren på kommentarerna ... Hur roligt som helst, men tiden rinner.

Ladyn har varit i valet och kvalet förr. Hon har till och med sagt farväl.

Men så gick det bara en sommar innan hon trillade dit igen, denna gång på grund av en fantastisk resa. Vilket senare ledde till nypremiär för Lady Stalker.

Lady Stalker = Jordens mesta velpotta? Hon har fått underbara kommentarer, uppmuntrande tillrop om välskrivna, läsvärda inlägg – och vänner för livet.

Men det är som sagt tiden. Tiden som inte räcker till. Ladyn har ett ganska nystartat företag, ett företag som borde få lite fler av de där dyrbara minutrarna. Helt enkelt för att överleva och växa. Så att Ladyn i en skimrande framtid kan luta sig tillbaka, nöjesskriva så mycket hon vill och gärna hinna med fler vänträffar än vad som i dag är möjligt.

Dessutom finns tre små pojkar, Det Stora Huset och en make (inte i prioritetsordning ;-)).

Så nu gäller det: Att blogga eller inte blogga – det är frågan!
Ska Ladyn nu lägga ner en gång för alla? Ta en paus på obestämd tid? Eller skriva ännu färre inlägg? Att hinna runt till alla vänner är tyvärr inte heller möjligt, så finns vännerna kvar?

Hon återkommer efter överläggning.

Den vilda jakten på mango chutney

Bild lånad från South African Tours and Travel.

Glöm Indiana Jones. Glöm försvunna skatter. När Lady Stalker ska jaga mango chutney, hukar sig folket i bävan.

Det är fredag eftermiddag och Ladyn beger sig mot Matvarugrotta Ett för att förbereda kvällens middag. Lax med mango chutney står på menyn. Hemma väntar maken med tre hungriga telningar, medan hustrun trotsar vinterns fasor medelst apostlahästarna. Väl inpackad i halsdukar, mössa och vantar. (Har hon nämnt att hon hatar vintern?)

Grotta Ett
Inne i Matvarugrotta Ett möter allehanda fasor. Efter

1. en korg i magen
2. två frontalkrockar med pensionär
3. tre väjningar i trång gång förenat med livsfara

har Ladyn fyllt sin vagn med det nödvändiga. Utom mango chutney. Fram till hyllan för att konstatera att ...

... mango chutneyn är slut ...

Ladyn konfronterar nu Vägvisaren för matvarugrottan, som efter visst övervägande rådgör med Hövdingen huruvida det ska ordnas ny mango chutney. En annan dag.

Ladyn ställer sig sedan i en tjugo meter lång kö, som sniglar fram, för att göra rätt för de hittills infångade varorna. Därefter sms:ar hon maken, som ber henne prova på en annan matvarugrotta.

Grotta Två
Med svetten rinnande i floder och tung packning äntrar Ladyn Matvarugrotta Två. Efter idogt rekande rådfrågas Kassainfödingen, som meddelar:
– Nej, mango chutney har vi inte ...

Nytt sms till maken (Vad gjorde Harrison Ford utan mobil?), och får rådet att utforska en sista grotta.

Grotta Tre
Vid Ladyns entré i Matvarugrotta Tre syns skrämda blickar och invånarna tar betäckning i undervegetationen. Med machete och ett *&&%%%#####*** humör irrar Ladyn fjorton varv innan hon når klipphyllan för konserver. Nemas mango chutney. Åskan dånar och himlavalvet rämnar när Ladyns svordomar stiger mot skyn.

Så ... där: En liiiiiten burk mango chutney! Herren vare lovad!

Vägen tillbaka till civilisationen är tung och svår, då den anträdes i halka och regn av småspik.

Ladyn överväger nu att:

1. möjligen rucka på envishetens band

alternativt

2. emigrera till ett mango chutney-land, där det enligt utsago inte är vinter. Så mycket.

Det blir nog alternativ två.

Testinlägg och vinter

En slags vinter ...


... och en annan.

En del av er läsare säger att min sida är svårläst, att något hänt med layouten och texten. Samtidigt säger flera andra att sidan ser helt normal ut. Det gör den också på min dator.

Så ... Det är svårt för mig att göra något, när jag inte vet vad det gäller. Kanske har Blogger problem när det gäller vissa områden bara?

Det här är alltså ett testinlägg. Tala gärna om ifall sidan ser "frisk" ut eller inte.

Slutligen en kommentar till bilderna ovan: Vintern må ha sina sköna stunder, men den kan också vara mindre angenäm. Till största delen instämmer jag i ett ordspråk jag såg häromdagen:

Vintern är inte en årstid. Den är en regelbunden naturkatastrof.

Trevlig helg!

(Kanske kommer ett vanligt inlägg senare ... Har sjukt barn just nu, så vi får se.)

Frågestund och positive thinking

Marianergraven.

I dag är Ladyn inte på topp. I dag har hon inte alla hästarna i stallet, eller alla makaroner på tallriken, eller ... (Fyll själva i valfri metafor.).

Men hallå! ropar vän av ordning. Läs nu förra inlägget om att fånga dagen. Men tyvärr, dagen smet.

För att ändå roa mig själv, och kanske någon annan, tar vi i dag en enkel frågestund.

Enkäten nedan har säkert florerat in absurdum, men ännu inte hamnat framför Ladyns tangentbord. Hon förkortar den dessutom något, så ni inte ska dö av leda.

1. Nämn något som gjorde dig glad igår.
Att det blev så många skratt med kära väninnan som också är en samarbetspartner. Fick väl en för hög dos, eftersom denna dag känns som motsatsen.

2. Vad gjorde du kl 08 i morse?
Lämnade barn på skolan.

3. Vad gjorde du för 15 min sedan?
Satte in tacobröd i ugnen. Som antagligen är brända nu.

4. Det sista du sa högt?
My God! Har jag yttrat mina sista ord? Nej! Men de senaste var nog att det är mat snart. Så då får jag rappa mig, eftersom jag är kocken.

5. Det senaste någon sa till dig?
"Tyst med dig, dumma unge." (Ja, sådant kan man få höra när ens barn är på dåligt humör.)

6. Vad var det senaste du åt?
Fyra mandlar, i brist på choklad.

7. Vad var det senaste du köpte?
Ett par "socktofflor" på Lindex. Om jag blundar kan jag låstas att det är ett par mer glamorösa.

8. Vad är det för väder hos dig nu?
Kallt, mörkt och definitivt inte sommar.

9. Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Jag tror inte, jag vet.

10. Favoritklädsel?
Någon av mina läckra Vegasklänningar.

11. Favoritlåt just nu?
Fortfarande Coldplays Viva la Vida.

12. Vad ser du om du tittar till höger?
Kakelugnen i biblioteket. (Ja, jag är hemma. Ja, jag är en lyckost.)

13. Vad gör dig glad just nu?
Att enkäten snart är slut? Nej, aj då, det var några frågor kvar.
Okej, då är jag glad för att jag har ett hus jag älskar och slipper sova under broarna i Paris.

14. Humör just nu?
Lägre än botten på Marianergraven.

15. Favoritgodis?
Äter inte godis, men en hel del mörk choklad slinker ner. Och chips.
Men det är inte godis, väl?

16. Kläder just nu?
Ja. Riktigt så varmt är det inte här vid kakelugnen. Som jag för övrigt inte har orkat tända.

17. Sommarplaner?
Äntligen en fråga som kan fiska upp mig ur Marianergraven. Troligtvis blir det en rejäl torpvistelse. Om pengarna rasar in och min ständigt refuserade roman ges ut, så kanske det blir en tripp till Italien. Eller New York? Det vore också nice att möta våren i Prag.

18. Morgon- eller nattmänniska?
Nattmänniska, no doubt.

19. Längtar du mest efter just nu?
Att det ska bli sommar igen. Tyvärr alla vinterälskare, men jag föredrar att ligga raklång på en brygga till ljudet av vågkluck, med sommarbris i ansiktet framför att ligga raklång på uppfarten till följd av hagel och drivis. Och inget shabby chic-pyssel med adventsljus-
stakar kan få mig att ändra mig.

Nej, kanske dags för lite positivt tänkande?!

I morgon är det en ny dag!

Lycka – en amatöranalys

Vad är lycka?

Nej, inte en analys till, tänker ni ... Detta har man avhandlat i årtusenden. Och det finns fantastiska bloggare som gör det så mycket bättre.

Men stanna upp – bara en kort stund – och läs mina (Ladyns) ord.
Det här är inget skojigt nostalgiinlägg, det är en stund av eftertänksamhet.

Livet skrämmer. Och det är inte rättvist. Man behöver bara slå på nyheterna eller surfa runt en stund bland bloggar. Någon har en svår sjukdom, en annan lever just nu i vakuum. Ytterligare någon har förlorat sina allra käraste. Så finns det de som tycks ha "allt". Men har de lyckan? Och är lyckan verkligen omöjlig hos de som har det svårt? Nej, jag tror inte det.

För vad är lyckan?

"Lite roar barn", brukar min pappa säga. Och nog är det sant. Men vad roar vuxna? Är lycka att bli road? Är det ett kontinuerligt tillstånd eller bara små glimtar? Jag tror det sistnämnda.

För mig är lycka att jag har min familj, att jag inte har en dödlig sjukdom och att jag har vänner. Men det är också att kupa händerna kring en caffelatte, att ta den första klunken vin inför en delikat måltid. Att lyssna på det det vackraste musikstycke jag vet, eller bara att jag fick en liten stund i stillhet, efter dagens morgonkaos.

En dag för snart tio år sedan satt jag med en bebis i famnen. Fylld av lycka, tills läkaren svepte in med en delegation: "Allt är inte som det ska med er lille pojke".

Nej, det var inte det. Men hur ska det vara? Det finns lika många svar som människor och öden.

Ett har livet har lärt mig och det är: Carpe diem! En sliten klyscha, men plocka upp den ur byrålådan, damma av den och ställ den i blickfånget.

Ta in den med alla sinnen, för du har bara just nu. Just i dag.
Som är första dagen på resten av ditt liv.

Service av liten vän

Bild lånad från Q-Point Consulting.

Ladyn har i dag varit i Den Stora Staden. Hennes kära lilla arbetskamrat och trofasta vän behövde omvårdnad. Men det höll på att sluta illa ...

Den lilla vännen (alltså Ladyns dator, för den som inte har fattat det), fick åka i egen väska på tåget. I Den Stora Staden väntade besök hos doktorn. Oron var stor, då det var oklart om det handlade om en lätt stukning eller ett allvarligt ryggradsbrott.

Den sjuke får i dag gästblogga:

Hej alla bloggare!

Jag har varit sjuk ett par veckor. Eftersom jag tillhör den hopfällbara typen, blir jag det då och då. Hopfälld alltså, inte sjuk. Men plötsligt hände det! En spricka i fogen! Min matte Ladyn blev orolig, för utan mig kan hon inte jobba!

Hos doktorn fick jag komma till "servicedisken". Varför den hette så förstår varken jag eller Ladyn, för den unge mannen som stod där hade nog inte hört talas om ordet. Han föreslog två veckors sjukhusvistelse utan att ens undersöka mig! Och under min frånvaro skulle Ladyn inte heller få någon vikarie. Hur skulle hon då kunna jobba? Och ve och fasa ... blogga?

Modfällda släpade vi oss mot utgången, när Ladyn fick syn på en annan doktor. Det lär ju vara bra med en second opinion. Så vi chansade.

Den nye doktorn föreslog samma kur, men Ladyn var ihärdig. Kunde han inte bara undersöka mig yttepyttelitegrann? Jo, till slut tog han fram stetoskopet. Och konstaterade att jag bara hade en skruv lös ...

Nu skrattar ni, det hör jag genom hela cyberrymden. Men jag vill å det bestämdaste dementera att det handlar om en skruv i bildlig bemärkelse. Jag hade faktiskt en riktig skruv lös. Som numera är fastskruvad. Och, halleluja, jag är frisk!

På vägen ut mötte vi den förste doktorn. Och minen i hans ansikte när Ladyn avgav rapport är obetalbar.

Eftersom vi inte hade möjlighet att filma den obetalbara minen, får ni i stället njuta av en annan film. En film om en man som inte direkt heller har fattat detta med service ...

Själv är jag trött och måste vila lite över helgen. Ladyn och jag önskar alla trevlig helg! Och ta hand om mina kollegor där ute! Hamra inte för hårt på dem – man vet aldrig vilka doktorer som har jour härnäst ...

Vänner

Ladyn måste vara den enda i världshistorien som missat tv-serien Vänner. Men å andra sidan saknar hon ju också körkort och har heller aldrig åkt slalom. Troligen kommer snart moderskeppet och plockar upp detta ufo ...

Men därmed inte sagt att Ladyn inte har några vänner. Tvärtom!

Barndomsvänner
Vissa vänner klarar sig förbi slå-varann-i-huvudet-med-en-spade-stadiet, medan andra skiljs åt redan i sandlådan. En av Ladyns "äldsta" vänner gjorde sin entré i årskurs sju, och kom till Ladyns trettonårskalas. Då var mest Barbiedockornas outfit i fokus. Medan fokus åren därpå hamnade på killar och egna outfits. Till och med egenhändigt sydda sådana ... Mer bestående är dock stygnen i vänskapen.

Studietidsvänner
Vänner från universitetet, vad gjorde man utan dem? Förfester, studentdiscon, långa pluggnätter och stöd i vått och torrt. För att inte tala om timslånga telefonsamtal kring ämnet: "Jag har tentaångest och ingen tid att plugga!"

Jobbvänner
Chefen – en ängel eller djävul? Varför gjorde Gabrielle så i senaste avsnittet av Desperate Housewives? Och kan nån, snälla, förklara igen att "din mamma jobbar inte här"... Vardag på ett vanligt kontor.

Men som egenföretagare, har man inte alltid kollegor precis intill. Så skönt då att bo i en liten stad, med krypavstånd till lunch- och nätverksträffar. Och ingen längre bort än ett enkelt sms.

Barnens-föräldrar-vänner
I början avhandlar man blöjor, konsistens och frekvens. På BVC.
I slutet vin, konsistens och frekvens. På krogen.

Grannvänner
Låna socker? Nej, grannar är så mycket mer. Varför inte bjuda alla på gemensam glöggfika? Kräftskiva eller gatuparty? Någons svärfar klipper äppelträd, en annan fixar rör. Och promenadkompisen finns bara en vinkning bort.

Vuxenvänner
Nya vänner på "äldre dar"? Inte alls omöjligt. Via öppet sinne och humor, är alla vägar öppna . Ladyn bytte liv, från storstad till småstad. Och i Den Lilla Staden har hon funnit själar som alltid måste ha funnits där. Just där vid hennes sida, i ett tidigare liv. Vänner for life.

Och sist men inte minst:

Bloggvänner
Man har (oftast) aldrig setts IRL. Man delar sitt livs innersta, helt utan förbehåll och skyddsnät. Och man ser varandra. Bortom titlar och utseenden. Leve Internet!

Vilka vänner har ni?

England 1981

Bloggtorka? Nej, inte än. Men Ladyn har haft ont om bloggtid. För att förhindra det förstnämnda har i alla fall den eminenta bloggaren Pseudonaja fått tipsa om ett ämne. "Skriv om någon kulturkrock från din tid utomlands".

Med lite fri tolkning av ämnet hamnar vi på språkresa till Hastings, 1981. Nej, inte slaget vid Hastings. Det var 915 år tidigare. Ni som inte var födda då (1981 alltså), får be mamma eller pappa förklara.

Mot Hastings
Ladyn och hennes bästis, båda sexton år, står förväntansfulla på flygplatsen. Snart ska färden gå mot England, London och Hastings! I vänthallen vinkar föräldrarna, lugna i sin förvissning att "barnen" är i trygga händer. Det är ju en språkresa! Inget kan väl vara mer seriöst? Nu väntar ju tre veckor av seriösa studier, i trevliga omhändertagande värdfamiljer – eller?

Kärringen
Framme på Heathrow, blir alla ungdomar upphämtade av sina värdfamiljer. Alla utom ... Ladyn och bästisen. Tiden går och det börjar se mörkt ut, i mer än en bemärkelse. Då dyker plötsligt trevliga Sally upp! En glad kvinna i 25-årsåldern, som ber om ursäkt och sedan levererar de bortglömda till ett gammalt hus i Hastings.

Men ack vad skenet kan bedra. Sally visar sig bara vara dottern till den riktiga "familjen", som just nu befinner sig på semester i Spanien. Efter ett par dagar kommer "familjen" hem, i form av en mycket barsk och osympatisk dam, modell gråhårig och förbi bäst-före-datum för umgänge med ungdomar. Något inhysingarna strax ska få erfara. Damen döps raskt till "Kärringen", och sedan följer några veckors helvete. Åtminstone hos "familjen".

"Maten" består oftast av vita bönor, samt härsket smör som står framme dygnet runt.

Badrummet får endast användas efter enträgna böner. Annars bankar Kärringen på dörren och vrålar "I wish you could ask first!".

När Ladyn och bästisen vill se Top of the Pops i vardagsrummet, låtsas Kärringen titta på en annan kanal, trots att hon har tv i sitt sovrum. Om de ens får tillgång till vardagsrummet. Det händer att Kärringen låser in sig med gubbe-och-flaska. Morgnarna efter är hon dock på något godare humör ...

Snygging och tönt
Studierna då? Jo, de inleds med ett diagnostiskt prov, för att kartlägga elevernas förkunskaper. Ladyn hamnar, med sina så gott som alla rätt, i "Skogruppen". (Ja, något ska ju grupperna heta?!) Och okej, hon är inte här för att lära sig engelska. Egentligen.

Lärarna är två svenska män, 25+, varav den ene en snygging och den andre en tönt. Det finns också en infödd engelsklärare, nämligen vackra Tracey, vars gunst de bägge andra genast hamnar i strid om.

Bruna påsar
Så fylls dagarna av lektioner och "excursions". Vid de sistnämnda tillfällena börjar det dyka upp bruna påsar i Hastings papperskorgar. Det är Ladyns och bästisens matsäckar, bestående av pickles, torrt bröd och något odrickbart. I kurskamraternas påsar däremot, trängs allehanda godsaker i form av smörgåsar och chips. Kurskamraterna, som bor i "riktiga" värdfamiljer, med vänliga mammor och pappor, tvätt- och strykservice och annat som man inte vill veta.

Byta familj? Nej, tyvärr, det är för sent. Man skulle ha sagt till direkt, alltså innan Kärringen kom från Spanien. Kanske har företaget mera koll på värdfamiljerna 2008? Av dagens löften att döma, får vi hoppas det.

Grottdisco och Bond
Blir det nu en totalt misslyckad resa? Nej, knappast. Det gäller bara att hålla sig "hemifrån" så mycket som möjligt. Och det saknas knappast sysselsättning. Här följer ett axplock:

* Godisinköp en masse, särskilt baconchips och choklad.

* Sminkinköp en masse. (England år 1981 var billigt, för en turistande svensk!)

* Londonresa med "Bond-nästan -premiär" (en dag efter):



* Besök på Lillywhites med inköp av ... åhhhh! ... Lyle & Scott-tröjor! Den ultimata drömmen för en tonårstjej vid denna tid. Bärs med fördel till Levis-jeans och seglarskor.

* Frossande i det kommande kungliga bröllopet, som inte kan undgå någon.

* Hemliga pubrundor och besök på grottdisco, med sjävförvållad pina dagen efter.
(Tyvärr sammanfallande med biobesöket.)

* Oförglömliga musikupplevelser med Duran Duran, Jacksson Five och The Specials.

* Oräkneliga skrattattacker på rummet, åt Kärringen och kurskamraterna.

Kontentan: minnen för livet.

The Final Test
Vid kursens slut genomförs ännu ett diagnostiskt prov. Har nu de små liven förbättrat sin engelska? Ja, se där! Säkert alla, utom Ladyn som ligger på status quo. Men, betänk, still on top.

Ut till flygplatsen, och Kärringen ser sig tvungen att – som de andra "familjerna" – be om ett vykort, "Just to be sure that you made it".

Hemma blir Ladyn tyckt-synd-om. Vädret hade ju varit så dåligt! Så någon månad senare sitter hon på ett plan med sin moder, på väg till Rhodos. Men det är en annan historia.

Kärringen väntar fortfarande på vykortet. Dock troligen på andra sidan. Eller där nere ...

Första gången

Tält i Ladyns stil. (Bilden är lånad från Exclusive Tents.)

På framsidan till en damtidning skriker rubriken: "Första gången ..." Och sedan, med betydligt mindre grad: ... "jag kände klimakteriet". Eh, antiklimax – eller? Men det finns ju en första gång för många saker.

Ladyn tänkte nu berätta om några första gånger (men inte det vanligaste). Den som vill, antar utmaningen att göra detsamma! Notera att första gången också kan vara den enda ...

Första gången jag ...

1. ... åt tacos: Under ett grupparbete vid universitetet i Linköping, närmare bestämt 1983. Det handlade om ekonomi och Ladyn fattade nada. Detta på grund av att hon valt fel linje. Men vid det här tillfället försökte hon fortfarande. Försöket innefattade också att charma ledaren i gruppen. Nämnde unge man bjöd hem hela gruppen på tacos, en exotisk nymodighet som snart konkurrerade ut fiskpinnar och snabbmakaroner. Samtligas omdöme var: mycket gott! (Men det bidde inte bingo, vare sig hos gruppledaren eller ekonomiläraren.)

2. ... körde bil: Ladyn har i sin ägo noll stycken körkort. Turerna med bil äro lätt räknade, närmare bestämt två: En (den första), då hon provkörde med sin far och höll på att meja ner tre damer i en busskur, andra (och sista) gången då hon höll på att kvadda pojkvännens fars röda ögonsten.

3. ... sov i tält: Som nittonåring på en campingplats i ett sällskap med tio killar, varav en pojkvän. Det ösregnade konstant och all packning inklusive Ladyn blev genomsur. Först en dag senare, i värmen på ett café, kunde Ladyn skratta igen. En av pojkvännens kompisar: "Men ... hon har ju humor!".

4. ... drack alkohol: I tonåren, vid stranden i Den Pyttelilla Staden, där Ladyn och bästisen smakade några klunkar av en flaska hemgjort rödvin. Och låtsades att det hade jättestor effekt.

5. ... fick ett jobb: Som fjortis i den lokala livsmedelsbutiken. Ladyn fick, hör och häpna, sitta i kassan och handskas med de stora summorna. Kanske inte helt lagligt ...?

6. ... stod på en scen: Vid fyra års ålder, på en balettuppvisning, föreställandes en blåsippa. I publiken satt Ladyns moder, som råkade samtala med en annan gäst, varpå Ladyn röt över hela lokalen: "Titta då, mamma!".

7. ... svimmade: Som elvaåring då tummen så gott som blivit krossad av en ytterdörr. Detta var också det första tillfället då Ladyn åkte ambulans.

8. ... svarade på en fånig enkät: Antagligen någon gång i mellanstadiet, då hon skulle lokalisera Centraleuropas floder på en blåstinkande stencil. Om det nu kan räknas som enkät. Floderna är hur som helst torrlagda (åtminstone i Ladyns hjärna).

Som sagt: Den som känner sig manad, svarar själv.

Trevlig helg!

Self Control (eller Ladyns idrottskarriär)

Det florerar en del rykten om att "Ladyn är en sportig typ". I dag ska vi reda ut begreppen.

Kan man födas till idrottshatare? Den frågan ställde sig Ladyn många gånger under uppväxten. Som liten huserade hon helst på sitt rum, där alstren sprutade ur pennan: såväl historier som teckningar. Visst var barnen ute, men då idkades inga sportaktiviteter. Möjligen några turer i skidspåret och visst stapplande på konståknings-
skridskor.

När kvarterets ungar skulle spela fotboll ropade den spenslige grannpojken: "Harry och jag mot skiten!". Gissa vem som tillhörde skiten? Och gissa vem som alltid, alltid blev vald sist i matcherna på gymnastiken? Hon minns stinkande sockiplast, bommar att snubbla över och raka led där man skulle hjula framför fröken samt gå ner i brygga. Klarades det inte av? Nehej, vad synd, då sätter vi en tvåa i betyget.

Så friluftsdagar – guds straff till människan. På en regnvåt idrottsplats skulle det hoppas längd, springas ikapp och kastas med liten boll, timme ut och timme in. Vem som kom sist? Nej, vi drar den om Rödluvan i stället, va ....? En enda gång, kastade Ladyn längst! Hurrarop och förvåning, samt uttagning till en turnering. Men. Sorry. Det var en engångsföreteelse.

Orientering ska vi inte nämna. Annat än att en viss person gick vilse med sin bästis, och det höll på att ordnas skallgång ...

Ridning var något roligare, särskilt att sitta på rummet och rita och skriva hästböcker.

Efter lite friidrott (Ladyn hade/har ju långa ben och borde kunna hoppa höjdhopp?) samt badminton till husbehov, lades idrotten på hyllan.

Gymnasie- och universitetsstudier följde. Då och då beslöt Ladyn och hennes (nya) bästis att det var dags att börja ett nytt liv. Då ägnades ett par dagar i veckan åt bodybuilding (ja, det hette så på 80-talet). Ända tills bästisen kom på att man kunde teckna bilder av snyggingar med muskler i stället. Och det var mycket bekvämare att träna horsiontalt inför solsäsongen.

Några spridda försök med aerobics vidtog under samma decennium. Vem smittades inte av Susanne Landefeldts kniiiip?!

Så den revolutionerande händelsen! Den magiska dagen i augusti 2005, när Ladyn bestämde sig. Och när Ladyn bestämmer sig, då är det allt eller inget.

Till saken hör att Ladyn alltid varit smal, naturligt smal. Och att hon formligen älskar mat. Denna kombination gick bra fram till 25-årsåldern. Strax efter 30 kom tre små parvlar, samtidigt som ickeintresset för idrott och megaintresset för mat fortsatte att frodas.

Ladyn blev aldrig tjock. Men det handlar inte om vikt. Det handlar om känslan: att inte må bra, att inte trivas. Att ha ont av sin skadade nacke ... Till slut är gränsen nådd. Och för Ladyn nåddes den en dag i ett provrum. Och inte vilket som helst. Det skulle provas 1700-talsdräkt. Och sömmerskan kom med måttband ...

En dag senare hade Ladyn skaffat gymkort. Två dagar senare inlett följande program:

* Styrketräning två till tre dagar/vecka.
* Rask promenad varje dag, i ur och skur, 30 till 40 minuter.

År 2005 gick.
År 2006 gick.
År 2007 gick.
År 2008 är snart till ända.

Och Ladyn tränar på. Enligt samma program, utan att maska. Nu begåvad med muskler from heaven, friskare nacke och obefintliga förkylningar. Och det är inte alls jobbigt att köpa kläder.

Försaka vin? Försaka choklad? No way. Ni känner väl Ladyn?

Nej, hemligheten kära vänner ... är ... self control!



PS. Glömde ju alldeles vindsurfandet och bowlingen! Men det har vi redan avhandlat.

Förenkla ditt liv

Tjugo personer före i kassakön, varav två skrikande trotsbarn? Hungrig och trött, och dessutom uppstigen på fel sida? Ja, då bådar det inte gott.

Men det finns knep. Små finurliga tips, som förenklar ens liv. Kanske självklara för någon, men en aha-upplevelse för andra.

1. Tjugo personer i före i kassakön.
Knep: Finns det fler kassor i affären? Kanske en barn- eller herravdelning, där expediterna just nu enbart tuggar tuggummi eller avhandlar kvällens aktiviteter i mobilen? Befinner man sig i ett varuhus går det ofta bra att betala skokrämen i gardinavdelningen. (Eller tvärtom, med tanke på efterfrågan och den potentiella kölängden.)

2. Ont i ryggen av att stå böjd med barnvagnen vid färd nedför rulltrappan.
Knep: Av någon märklig anledning, står majoriteten av alla bebismammor/pappor med böjda ryggar. Hallå, varför inte åka ner baklänges? Det är inte så läskigt som det ser ut, bara en vanesak. Backa och kliv på trappan med blicken på trappstegen. Vagnen står nu lätt uppåtlutad och du har mycket större chans att fånga upp bebben om trappan skulle tvärstanna. Och, du skonar ryggen.

3. Strumporna går aldrig att para ihop igen efter tvätten.
Knep: Köp enbart identiska strumpor av samma storlek, så försvinner problemet. Alternativt köp strumpor med små figurer på skaftet: ugglor, katter, Batman eller whatever. De syns ändå inte under byxorna – och voilà, strumporna går att para ihop. Man kan också lägga par som hör ihop i små nätpåsar inför tvätten. Men, varning, köp inte strumpklämmor! De små liven gillar att krypa in i hålen i tvättrumman. Du blir garanterat på något sämre humör av ett nytt vitvaruinköp än ett nytt strumpdito.

Så en situation från Anno Dazumal (Ur "Hushållets rationalisering" från 1941):

4. Föremål av glas och kristall få lätt en ful beläggning.
Knep: Bäst är givetvis att se över dem under den dagliga rengöringen och icke låta dem få den vanprydande beläggningen. Hur ordentlig man än är, händer det ju dock, att tiden inte räcker till, och så får ett och annat stå över och så är det färdigt.

Man har många sätt att bli av med beläggning: rå potatis skuren i bitar eller rätt och slätt bara skalen, om man envisas att råskala sin potatis, är ett gott gammalt medel. Eller grovt salt, kall kaffesump, krossade äggskal och tidningar, rivna i småbitar ...

Se där! Nu vet du hur du ska återanvända helgens hushållssopor!

Livet kan också bli enklare här i Sverige, om man går på kurs ...

Bästa låten någonsin?

Ladyn fick en fråga häromdagen: "Vilken är bästa låten någonsin?"
Det blev inget direkt svar. Eftersom hon är en musikälskare av osannolika mått, finns det för mycket att välja bland ...

Bästa låten någonsin?! Det är onekligen ett högt betyg. Den frågande väninnan tyckte den här .

Själv presenterar Ladyn några favoriter indelade i kategorier. Minnena får ni på köpet!

Tyngsta soundet



Minne: 80-tal. På ett fullsatt Stockholms Stadion dånar de första takterna av denna låt, när samtliga på läktarna reser sig unisont för att förenas med ljudvågen ...

Mysigaste tryckaren

Läckraste gitarrerna


Minne: Tidigt 80-tal i pojkrum med gymnasiekärleken och mysiga kompisträffar. I bautastereon spelar kassettband, där vi hela tiden trycker rewind: Dire Straits, Fleetwood Mac och ELO.

Mäktigaste känslan


Minne: MTV-inspelning på dåvarande trendig vit video. (Dock inte shabby chic.) Mellansnack av Ray Cokes och Steve Blame ... Det var tider!


Bästa 80-talssyntarna


Minne: Åter MTV och tävling med sambon om vem som kunde spela in flest låtar. Spela in gemensamma band? No way. Och tur är väl det när paret i dag gått skilda vägar. Hur gör man med vårdnadstvister kring videoband? Begrunda också låtens tankeväckande budskap.

Röjigaste danslåten ...

... återstår att kora! Det finns för många!

Redan när Ladyn publicerar detta, kommer hon givetvis att ångra sig. Varför kom inte den låten med ... och den? Tur att vi har Youtube och Chilirec. (På den sistnämnda sajten kan du ladda ner favoriterna till ipoden – gratis. Och för denna reklam borde Ladyn få en Vegasresa – gratis.)

Avslutningsvis den självklara frågan: Vilka låtar listar ni, kära läsare, som era favoriter?

Sju saker om Ladyn

Ladyn har blivit utmanad. Av fantastiska Lallis, som sprutar ur sig inlägg av högsta kvalitet, med så kloka tankar om livet att man blir alldeles tårögd. Och alltid med glimten i ögat.

Utmaningen lyder som följer:

* Länka till den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.

* Berätta sju saker om dig själv, alldagliga som knasiga.

* Utmana sju stycken bloggare i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.

Då kör vi!

Sju saker om Ladyn, som ni kanske inte visste

1. Kan imitera Lena Philipssons stativdans, till publikens jubel (och förfäran?).

2. Har, som engelsklärare, låtit gymnasieelever översätta hela texten till Frank Zappas "Bobby Brown". ("Fröken ... betyder allt ****?")

3. Har varit en hejare på att virka. I unga år (tolv- till fjortonårsåldern) producerades allt från Snobben-figurer med fastsydda (också virkade) bowlingklot i famnen (!) till Barbiekrinoliner.

4. Måste alltid, alltid höra en klocka slå tolv slag på nyårsafton och räkna ner. Annars är det inte nyår på riktigt. (Ve och fasa för nyåret 1983/84 då Ladyn inmundigat ett visst överskott av viss flytande substans och sussinannade vid den magiska tidpunkten.)

5. Kan imitera ett gediget antal dialekter i Sverige, från norr till söder. I synnerhet östgötska. (Fredrik Lindström, släng dig i väggen!)

6. Avskyr blodpudding och isterband, men älskar mammas kycklinggryta och sushi.

7. Måste alltid somna på vänstra sidan. (Har dock inget samband med Ladyns politiska ståndpunkt, som kan vara åt endera hållet. Hon kan hur som helst inte skillnaden mellan höger och vänster, så även denna uppgift är opålitlig.)

Utmaningen skickas vidare till:

1. Hanneles paradis

2. Pseudonaja

3. Howdy Sailor

4. Anna Stilla

5. Eddan

6. Isabelle

7. Översättarhelena

Ha en fortsatt trevlig allhelgonahelg! Eller firar ni amerikanska halloween? Läs här för att reda ut begreppen.

Telefonterror och utmärkelse

Ladyn är med i Nix-Telefon. En alldeles utmärkt uppfinning för dem som hatar – och hon menar verkligen hatar – telefonförsäljning.

Telefonförsäljare ringer alltid:

* när man lagar middag
* när man äter middag
* när man hjälper barn på toaletten
* när man nattar barn.

De frågar inte: "Har du tid?", "Stör jag?". De babblar på, utan pardon. Och här finns ingen annan råd än att hålla dem kort. "Gäller det försäljning eller marknadsundersökningar? Nej tack, då är jag inte intesserad. Tack och hej!"

Man kommer kanske inte till telefonförsäljarnas himmel. Men hellre skärselden än helvetet.

I går ringde det en försäljare till Ladyn. Som fick ringa, för hon var ju kund hos dem. Ladyn lagade inte middag, åt inte middag, var inte på toaletten och nattade inte barn. Ergo, hon fick ta samtalet.
Ty, det var på arbetstid, till mobilen.

Försäljaren (på bred göteborgska): Hej, är det Lady Stalker?

Ladyn: Ja. Vad gäller det?

Försäljaren (flåshurtigt): Ja, du är ju kund på Det Trendiga Telefonvaruhuset och du har en egen firma, eller hur, stämmer det?

Ladyn: Ja ...

Försäljaren (uppfordrande): Jo, DÅ har vi ett erbjudande till dig, Lady Stalker. Två personer får ringa GRATIS till dig. Det kostar inget i öppningsavgift och inget i minutavgift, SÅ vilka två nummer väljer du?

Ladyn: Eh ... Och vad är haken?

Försäljaren (irriterad): Det finns ingen hake! Vi vill verkligen erbjuda detta, för du, Lady Stalker, är ju kund hos Det Trendiga ...

Ladyn: Jo, men binder man upp sig?

Försäljaren: Nej, men Lady Stalker, det är gratis fram till årsskiftet och ...

Ladyn: JAHA! Så vid årsskiftet blir det en betaltjänst. Och den måste man aktivt avbeställa?

Försäljaren (ännu mer irriterad): Ja, självklart! NÅGON liten motprestation kan man väl begära när vi lämnar detta GENERÖSA erbjudande ...

(Et cetera, et cetera ... i flera minuter ...)

Försäljaren: Nå, Lady Stalker, vilka två nummer väljer du?

Ladyn: Jag vill faktiskt fundera på det. Jag kan inte säga det nu.

Försäljaren (ljudligt suckande, uppgiven och sur): Jaha. Då får du gå in på hemsidan och svara.

Ladyn: Jaha? Det kan man göra?

Försäljaren (har plötsligt mycket bråttom): Ja! Tack och hejdå!

Kontentan: Försäljaren – nada provision. Ladyn – nada beställning.

Dock ringde hon genast Det Trendiga Telefonvaruhuset, där hon framförde sin tydliga mening om påträngande försäljare och dessas bruk av okända människors förnamn i tid och otid. Samt oförmåga att föra en civiliserad argumentation. Kvinnan med den ljuva 20+rösten i Kundtjänst nickade bifall och lovade att spärra Ladyns telefon från fler samtal från Det Trendiga Telefonvaruhuset.

I dag, under arbetstid, ringer en försäljare från Gissa-vilket-varuhus.

Försäljaren (på bred göteborgska): "Är det Lady Stalker?"

Ladyn (räknar till tio och drar ett djupt andetag): "Var det du som ringde i går?"

(Nej, tydligen inte. Icke desto mindre framför Ladyn nu samma åsikt som till Kundtjänst.)

Försäljaren: "Skojar du, eller?

Ladyn: "Nej! Tack och hejdå!"

Nästa gång ska Ladyn tillämpa de här råden. Basta!




Så en utmärkelse!
Ladyn vill framför sitt varmaste, djupaste tack för den utmärkelse som underbara Lallis har givit henne! Eftersom Ladyn är en extremt velig person, som gillar så många bloggar, har hon svårt att själv utse sju stycken. Men återigen: Varmaste, varmaste tacket!

And the winner is ...

Bra gissat i tävlingen, bloggvännerna! Månget fniss bubblade över Ladyns läppar när hon läste era kommentarer. "Vindsurfingen går bort", "Tror inte du har bowlat", "Ladyn som är en sportig kvinna" ...

Här kommer svaren:

1. Ladyn har hållit i 1,5 miljoner år gammalt trä
– som inte var ruttet.

Sanning! Träet kom från Dunarobba i Italien, där man har hittat en "fossil skog". Träet har inte ruttnat eftersom det legat begravt i lera! Se där, vilka bevarande egenskaper! Varför använda Extra Moisturizing Preserving Caring Lotion Serum-nånting för 795 kronor/burken när man kan ta lera? Åtminstone lär det fungera på radioaktivt avfall.



2. Ladyn har varit förlovad med en fotomodell (manlig).

Lögn! Visst har Ladyn varit förlovad, hela två gånger dessutom. Men icke med någon fotomodell. Dock var hon i gymnasiet tillsammans med en tydlig kandidat, men han var sportfåne. Och inga andra ringar syntes, förutom de på vattnet ... (se nästa fråga).

3. Ladyn har vindsurfat ensam på Gardasjön.
I hårda vindar.

Sanning! Japp! Gymnasiekärleken tillika sportfånen (se ovan) invigde henne i brädseglingens mysterium. Första gången Ladyn skulle dra upp seglet gjorde hon en snygg baklängesvolt och hamnade down under. (Vattnet, inte Australien.) Ett par år senare gick det dock hyfsat bra, och under en tågluff hyrde hon bräda vid Gardasjön. Det blåste upp till, nåja i alla fall enligt Ladyns referensramar, jobbiga vindar. Något som resultarade i att den dåvarande stolta artonåringen nesligen fick simma i land med brädan.



4. Ladyn har tävlat i DM i bowling, med personbästa:
232 pinnar/serie.

Sanning! Hela högstadiet var Ladyn bowlingtokig. Hon och bästisen lyckades alltid missförstå att det var badhus varannan vecka. Med förvånade miner dök de alltid upp i bowlinghallen i stället, och från att ha slitit ut färgen i rännan, blev de ganska duktiga. Ladyn så pass att hon senare kunde delta i DM. Visserligen med varierande resultat. Men personbästa på 232 pinnar stämmer bra! Dock är denna karriär nu nedlagd på grund av en nacke som inte längre vill.



5. Ladyn har kommit tvåa i en skrivartävling med
2 000 deltagare.

Sanning! En tidning ordnade tävling: Berätta om din tvättstuga och varför den bör renoveras. Första pris var en Extreme Makeover av tvättstugan i fråga. Ladyn skickade in foton och skrev en berättelse, där tvättstugan i jag-form fick berätta om sitt eländiga skick. Från att ha varit garage blev den tidsenligt klädd i sjuttiotalskläder. Kläder som icke stod emot fuktattackerna, och frestade hårt på tvättstugans själ. En av maskinerna gick till de sälla jaktmarkerna, andligen, medan den fysiskt stod kvar och samlade damm. Den gamle mangeln var en trogen vän. Och utsikten mot garageuppfarten minde om gamla tider ...

Efter någon månad kom telefonsamtalet: Ladyn hade kommit tvåa bland 2 000 deltagare! Vid förfrågan om vad som avgjorde slutstriden, blev det lite tyst i luren. "Nja, det var ju svårt att välja. De var ju lika bra egentligen ...". Förklaringen kom så småningom. Vinnarens tvättstuga var en enkel "klädkammare" som snabbt kunde fixas. Kanske något billigare än att ta sig an en fuktskadad källare.
Och motiveringen fick man aldrig läsa ...




Hur som helst, vinnaren i den här tävlingen är ...

... Eddan! Hennes gissning lyder som följer:

Jag tror att du absolut inte varit förlovad med ngn manlig fotomodell. Det "vet" ju "alla" att fotomodeller har IQ daggmask och du är ju en klipsk donna så inte 17har du befattat dig med en daggmask. Fotomodellen går alltså bort!

Eddan: Applåder och visslingar! (Och tack för komplimangen!)

Anna Stilla får hedersomnämnande, liksom Isabelle, eftersom de var inne på en förstaplats i skrivartävlingen.

Dock måste det dementeras att Ladyn är en sportig typ. Bowlingintresset föddes för att slippa badhuset. Och surfandet för att charma en viss pojkvän. Att Ladyn ändå i dag går sina promenader i ur och skur, och lyfter skrot på gymmet, är en annan historia. Som ni snart ska få höra ...

Avslutningsvis en hyllning till det vilda barnet i oss alla!

Fyra sanningar och en lögn (tävling)

Föreningen för Fåniga Meriter blomstrar! Med en ständig ström av nya aspiranter, har Ladyn kanske startat en världsomfattande hit?

Men nu till något helt annat. Eller nästan annat, för lite fåniga-meriter-aktigt är det nog.

Ni får veta fyra sanningar om Ladyn samt en lögn.

Vilket är vilket? Försten med rätt svar vinner heder och ära!

1. Ladyn har hållit i 1,5 miljoner år gammalt trä – som inte var ruttet.

2. Ladyn har varit förlovad med en fotomodell (manlig).

3. Ladyn har vindsurfat ensam på Gardasjön. I hårda vindar.

4. Ladyn har tävlat i DM i bowling, med personbästa: 232 pinnar/serie.

5. Ladyn har kommit tvåa i en skrivartävling med 2 000 deltagare.

Som inspiration till lögner och rykten visar Ladyn "Blasphemous Rumours" med Depeche Mode.

Trevlig helg!

Föreningen för Fåniga Meriter

Du halkade en gång på ett bananskal, slängt av Sven Wollter. Eller kanske åt du en hamburgare några meter från Mikael Persbrandt? Då platsar du i Föreningen för Fåniga Meriter, grundad av Lady Stalker.
Hon är föreningens ständiga sekreterare, ordförande och enväldiga jury, när det gäller inval av nya medlemmar.

Ladyns meritlista

1. Har en mor som en gång liftade med Snoddas.

2. Har fått Janne Loffe Carlssons autograf samt en hurtig kommentar av densamme.

3. Har krockat med Jannike Björling på Atlantics dansgolv. (Atlantic = Diskotek i Stockholm på 80-talet. Reds anm.)

4. Har pryat på Dramaten och fastnat i hissen med Sveriges skådespelarelit.

5. Har varit nära arbetskamrat med en tjej, vars kompis gjort det med
David Bowie.

6. Har ätit surströmming i Torgny Lindgrens lada och fått signerade böcker av densamme (Torgny, inte ladan), innan han blev jättekänd.

7. Är nära släkt med kompositören till ett av Sveriges vackraste musikstycken.

Men ... vänta ... Den sista meriten är inte fånig. Bara underbar!

Nu vill Ladyn veta: Platsar du i föreningen? Medan du funderar får du njuta av David Bowie. På ett mer sedesamt sätt.

Bortglömda tv-serier – del 1 och 2

Året är 1978, och det är lördagskväll. Platsen en liten stad i mellersta Sverige. (Läses med Hans Villius-röst.) Framför tv:n sitter en fjortonårig flicka med sina systrar, sin mor och sin far.

Snart ska veckans höjdpunkt komma, det avsnitt man väntat på med stigande spänning och frustration. Hur ska det gå? Kommer han att få sin Nadia? Och kommer han för alltid att vara blind?

Det handlar förstås om Tsarens kurir. Den tv-serie som hela Sverige sitter bänkad framför, och som ska avhandlas vid kaffeborden på måndag förmiddag. Ty valmöjligheterna är få. Inget Idol, inget kändislekprogram finns att tillgå. Här står valet mellan alternativ som Dokument utifrån och dramaserie med vackra skådespelare. Och nog får både män och kvinnor sitt lystmäte. Den förra halvan av befolkningen suktar efter Lorenza Guerrieri, medan den senare vilar ögonen på Raimund Harmstorf.

Men är man fjorton år, är det hela lite känsligt. Då ska man vara förälskad i de lagom stora killarna, de som släntrar ut till rökrutan om rasterna, slirande i sina cowboyboots. Då ska man inte projicera sina känslor på en tysk, skäggig man i kategorin 30+ ...

Eller ... ska man inte?

Medan Amerika skanderar "Obama/McCain for president!", skanderar Ladyn "Tsarens kurir i repris!". Ty Ladyn och flickan äro en och samma.

Trevlig helg – med Idol och lekprogram ...!

Den eggande signaturmelodin


Det bitterljuva ledmotivet


------------------------------------------------------------------------------------

Ladyn har gjort bort sig å det grövsta! Råkade radera inlägget om bortglömda tv-serier del 2 ... Här är ett försök till återskapande, dock utan alla era eminenta kommentarer! *Gråter!*

Ladyns inlägg om Tsarens kurir väckte inte så många minnen som hon hoppades. Vi tar därför en titt på något mindre bortglömda tv-serier, och hoppas att det ska gå upp ett och annat Liljeholmens.

Mot alla vindar
Jonathan och Mary deporteras till landet "Down under" och utstår vedervärdiga strapatser. Men kärleken och kampen för frihet övervinner allt ...
Denna serie sågs lämpligen med ungt manligt sällskap, så man kunde hålla handen när det var otäckt. (Ja, Ladyn hade nu pojkvän i mer lämplig ålder än Tsarens kurir.)





Törnfåglarna
Svenskarna satt bänkade i miljontal framför Törnfåglarna, där Meggie trånade efter Father Ralph. Sågs av Ladyn i studentlya, på svart-vit mini-tv, där antennen fick ställas in för hand. Och gud nåde den som sträckte sig för långt efter chipsskålen!



De fattiga och de rika
Ni minns väl bagarsönerna Tom och Rudy i De fattiga och de rika? Rudy som snällt bakade på, medan Tom – det svarta fåret – kom på kant med både far och bror. Och sedan kom läskige Falconetti in i bilden.

Denna serie sågs i Ladyns barndomshem på färg-tv, som (för er bonusinformation) stod på en blå heltäckningsmatta.



Herrskap och tjänstefolk
Denna underbara tv-serie har Ladyn sett i omgångar, såväl i barndomshemmet som på mödravården.

Njut av signaturmelodin igen ...



... och se vad det blev av skådespelarna nästan fyrtio år senare!