Bloggpaus

Nu tar ladyn paus. Kreativiteten är slut och hälsan är inte på topp.
Dessutom kräver annat i livet sin tid just nu.

Till att börja med blir det paus över valborg/första maj ... Sen får vi se ...om bloggen över huvud taget ska fortsätta?

Ha en skön helg alla som trots allt råkar hitta hit!

Unga fru Sprakfåle

Det kom en kartong till ladyn, med lite arvegods ... Och bland sakerna låg (helt oväntat) en trave flickböcker från 1930-talet. Ni som känner ladyn, vet att hon gick i gång, precis som Ernst i Sommartorpet när han hittar rätt färgnyans ...

Nu ska hon, inför helgen, bjuda er på några citat ur "Unga fru Sprakfåle" av Lisa Eurén Berner. Säkerligen får de er att skatta er lyckliga att ni lever nu och inte då ....

Resumé: Unga fröken Sprakfåle (ett väl valt smeknamn till en ung, sprudlande, egensinnig flicka) har gått och gift sig! I en serie böcker har 30-talets flickor fått följa denna unga dams öden och äventyr. Ja, notera: flickor! Det står noga beskrivet på försättsbladet att detta är en berättelse för flickor! I seriens sista del, som ladyn kände sig mest sugen på, har som sagt fröken blivit fru och satt bo i Stockholm med den unge Greger.

Äktenskapet sätter de unga tu på prov, men nog vet de sina roller: Greger är på "kontoret" (vad han gör där framgår aldrig) mellan klockan 09.00 och 18.00, och under tiden ska Inga-Maja (fru Sprakfåle) sköta den lilla våningen med två rum och kokvrå på Smålandsgatan. Det ska lagas makaronipudding och stoppas strumpor. Och ve Inga-Maj om hon släpar hem för många antika möbler. Då drar man lusen i huset!

Here we go! Citat-tajm! Könsroller, vadå?

Ett par som försonas under tigerhot(!) på cirkus:

"Kära Hilda, var inte ond på mig längre? Du ska få den där boan, du vill ha. Jag ska aldrig vara dum mot dej mer."

"Det var jag, som var dum, Johan, svarade hon. Jag bryr mig inte om den där boan längre.

Och så en dispyt mellan huvudpersonerna:

"Inga-Maja! Se mig i ögonen. Menar du det där? Nej, snegla inte åt sidan nu. Se mig i ögonen, säger jag!

Då Greger talar i den där tonen, är jag tvungen att lyda antingen jag vill det eller ej.

"Nå, svara mej! Tror du inte jag vill ha dej med?"

"Neej, svarade jag betydligt spakare. Det tror jag inte".

"Varför pratar du en massa dumheter då, som gör mej ledsen? Fy skäms, Inga-Maja! Vet du vad du mest av allt liknade, då du stampade i golvet nyss. En bortskämd barnunge varken mer eller mindre."

"Ja, ja, mumlade jag skamset. Det var dumt av mej. Men jag blev så ledsen över att du ska resa ifrån mig."

Och denna smörja matades 30-talets "flickor" med. Huga! Leve nuet!

Skål alla bloggare och trevlig helg!

Det var en gång ...

Sagans värld, nog har den förtrollat många.

När ladyn var liten var hon besatt av prinsessor. När solen sken och andra normala barn sprang ute och lekte med pinnar, satt hon på sin kammare och skrev sagor. Samt ritade prinsessor. När ladyn väl gick ut, klädde hon ut sig i fotsid kjol och guldpapperskrona och lekte - prinsessa.

Med i lekarna var alltid ladyns något yngre syster. Med den äldres privilegium, bestämde alltid ladyn vad som skulle lekas. Och vem som skulle vara - prinsessa.

Flickornas föräldrar började så småningom uppmärksamma denna orättvisa. Nu fick det vara stopp! Den lilla måste också få vara prinsessa. Men ladyn fann på råd. Hon uppfann ett kodspråk, så att de hädanefter lekte "pi" och "piäa". (Gissa betydelsen ...)

Nåja, fullt så elak var inte ladyn alltid. Visst fick lillsyrran vara prinsessa också. Och ett stort antal föreställningar framfördes till föräldrarnas förtjusning (förskräckelse?).

Nu har ladyn triss i killar, som inte direkt vill leka prinsessa. Inte ens prins. En före detta kollega ansåg att ladyn borde kalla sina pojkar "prinsarna", men de går i stället under benämningen "grisarna". "Tre små grisar" är ju också en saga ... :-)

Soffpotatis?

Hur många kan titulera sig soffpotatisar? Är människan i grunden lat?

Ja, det är frågor man ställer sig, när man denna fredag sitter parkerad vid datorn och ska jobba. Ute hägrar en solig vårdag med en inbjudande altan. Så lätt att bara slinka ner och ta sig en caffelatte ...

Men är man egenföretagare får man ta sig i kragen. Potatisar göre sig icke besvär i soffan, utan i kastrullen inför kvällens matlagning.

Ladyn slet sig i dag från sin medfödda önskan att icke beträda träningslokalen. Men så lyfte hon sig själv i kragen och pinnade i väg. Ett entimmespass senare kom hon rödrosig om kinderna tillbaka till datorn. Nu med påfyllda energidepåer och fullt kapabel att ... lyfta luren och beställa hämtmat!

Som avslutning blir det förstås ett besök på YouTube igen, denna gång i diskens tecken. (Som man slipper med hämtmat.)

Trevlig helg, alla bloggvänner!

15 tecken på att du inte är 25 längre ...

Ladyn hittade en underbar lista i Tara (tidningen för oss ladies som passerat den magiska 40-gränsen ...).

Varsågoda och pricka av "15 tecken på att du inte är 25 längre"! Hur många tecken stämmer på dig?

På ladyn stämde inte alla, och vissa med klar modifikation ... Betyder det att hon trots allt fortfarande är 25? Inuti? Och kanske lite utanpå också. Eller?

1. Ditt skafferi innehåller linser, bulgur och omega-3-kapslar.
Kommentar: Stämmer bara på en punkt: några torra linser i en påse. Som aldrig inmundigas. Räknas det?

2. Du har både förbandslåda, verktygslåda och brandsläckare hemma.
Kommentar: Jo, men det är lite dåligt på förbandssidan. Lite plåster här och var kan man dock uppbåda.

3. Du känner dig bakis på lördagsmorgonen trots att du inte varit ute.
Kommentar: Känner mig bakis, trots att jag druckit massa vin. Konstigt.

4. Du använder paraply vid risk för duggregn.
Kommentar: Så klart! Man vill ju inte förstöra frisyren.

5. Du äter gröt till frukost. Men låglaktosmjölk, torkad frukt och extra linfrön.
Kommentar: Nästan rätt. Det ska vara helt laktosfritt och utan torkad frukt. Gröt behövs, annars orkar man ju inte lyfta skrot på gymmet (som man inte orkade när man var 25 – nota bene!).

6. Du går aldrig bort utan att noga ha kontrollerat hur du ska ta dig hem på kvällen.
Kommentar: Correct. Det tar lite lång tid att gå från Den Stora Staden till Den Lilla Staden, så en koll i tågtidtabellen kan vara på sin plats.

7. Du har börjat köpa hudfärgade underkläder.
Kommentar: Vadå börjat? Det hänger inte på färgen. (Och inte på storleken heller ...)

8. Du gillar snuskiga skämt - igen.
Kommentar: Vadå igen? Humorlösa personer göre sig icke besvär.

9. Vänner som ringer efter 21.30 frågar om de väckte dig.
Kommentar: Vännerna ringer inte. De mejlar. Eller sitter och gafflar med mig över ett (nåja) glas vin betydligt senare än så.

10. Du vet hur man pratar med små barn.
Kommentar: Ja, framför allt hur man tjatar på dem.

11. Du har köpt ett par gåstavar (som du bara använder efter mörkrets inbrott).
Kommentar: Nope. Promenader går utmärkt utan gåstavar. Även efter mörkrets inbrott (eller utbrott).

12. Du köper inte gärna viner i 50-kronorsklassen.
Kommentar: Vin som vin. Här spottas inte i glaset.

13. Du blir jätteglad över presenter som lavendelkuddar och doftljus.
Kommentar: Ja, so what? Jag blir alltid jätteglad över presenter. Det är faktiskt tanken som räknas! Aj, aj, moget konstaterande ...

14. Du betalar lite extra för att slippa okristligt tidiga flygavgångar.
Kommentar: Jag betalar gärna lite extra för att få flyga över huvud taget. Resor växer inte direkt på trän i min närhet.

15. Du läser tester (som det här) för att i alla fall hitta en sak som inte stämmer in på dig.
Kommentar: Jag läser tester som det här för att hitta nåt att blogga om.

Er tur!

Tänd ett ljus

Dagens inlägg blir kort. Det blir en uppmaning: Tänd ett ljus i kväll i ditt fönster, klockan 21.00. Det gör jag.

Vila i frid, lilla Engla!

Fula dialekter och universitet

Ladyn blev lite förnärmad häromdagen. I en tidning gjordes utvärderingar av olika universitetsstäder. Man listade lockande faciliteter som skidbackar samt närhet till kontinenten eller kusten. Ursäkta, men skulle man inte huvudsakligen plugga?

Och: ifall dialekten var ful eller inte. Ursäkta igen. Vad är en ful dialekt? Dialekten i denna stad ansågs som ful, men inte i denna ...

Att ladyn blev lite förnärmad beror nog på att hon själv studerat i den förstnämnda staden. Och inte alls noterade någon ful dialekt. Däremot var det en himla rolig studentstad. Om minnena därifrån, kunde ni bland annat läsa här.

Trots avsaknad av skidbackar, kontinent och kust lyckades hon plocka en och annan poäng. Dessutom lärde hon sig dricka vin ur badkar, äta den nymodiga (!) rätten tacos, sola solarium, shoppa upp studielånet på pastelliga kläder på H&M ... och som sagt studera.

Det var ju därför hon var där. Eller?

Avslutar med ett gott skratt inför helgen. Vacker eller ful dialekt? Döm själva. (Och känsliga åhörare varnas för plumpa skämt ...)

Har jag gjort bort mig nu igen?

Någon som liksom ladyn, uppnått en sådan aktningsvärd ålder att han/hon minns humorprogrammet Partaj? I så fall minns ni också Margareta Sjödin och hennes välkända fråga: "Har jag gjort bort mig nu igen?".

Att göra bort sig, ja. Eller råka ut för pinsamma situationer. Aldrig är det väl så roligt som när det sker "inför hela Sverige" och särskilt i televisionen. Och när det är någon annan än en själv ... Ladyn surfade in på YouTube och hittade några guldkorn.

1. Var är inslaget?
Trots idogt telefonerande lyckas inte studioherrarna få besked om när nästa moment kommer.

2. Skrattanfall i SVT:s nyheter
*Fniss*, *Asg* "Nej, jag klarar inte det här inslaget ..."

3. TV4-Tilde förstör trisslott i Nyhetsmorgon
Alltmer frustrerad Triss-skrapare helt i händerna på TV4:s personal ...

Godnatt och gott skratt!

Pryo-minnen del 2

I mitt förra inlägg så glömde jag ju alldeles pryo-perioden som lärare ...
Föreställ er alltså ladyn som 13-åring. Här kommer fortsättningen!

Lärare
Lärare hade ladyn bestämt att hon inte skulle bli. Ladyns far hade ju detta yrke och det kunde bli lite för mycket av det goda. Och inte kunde man göra som pappsen ... Men prova på måste ju gå bra.

Pryon blev i en lågstadieklass. De små ettagluttatjejerna hängde i klasar runt ladyn på rasterna. Alla ville hålla handen! Här var ju en stor tjej att beundra (de insåg ännu inte att det var frågan om en lady). Så till undervisningen. Svenska gick ju bra, men värre var det med matten. Då ladyn inte själv är (eller var) något stort mattegeni, fick hon snabbt räkna på fingrarna för att kunna räkna ut om eleverna räknat rätt ... Föreställ er följande scenario:

Ladyn: "Jaha, barn, vad är 13 + 18?"
En skog av händer i luften.
Ladyn: "Stefan?"(Ja, så hette barnen på den tiden ...)
Stefan: "32!"
Ladyn: *Räkna, räkna, räkna ... paus ... räkna ...* "Eh, fel!"

Musiklektionen blev däremot en succé. Ladyn gjorde musikrebusar och spelade piano med bravur. Och lärare blev hon. Faktiskt.

Kontorist
På denna pryo-plats fanns inga hemska chefer eller krävande arbetsuppgifter. Efter lite pliktskyldigt sorterande av gem och kuvert satte sig ladyn helt sonika och skrev noveller. Kontorsdamen som delade rum med henne fick sedermera läsa, och gjorde faktiskt stora ögon åt att en 14-åring kunde skriva så. (Lite kompensation för de usla mattekunskaperna, och en kick för ladyns ego.) Paradnovellen var en spökhistoria som utspelade sig på ett engelskt gods.

Skådespelare
Sista pryon blev på kungliga Dramaten. Om denna period har ladyn skrivit på sin förra blogg, så läs här.

Trevlig helg alla!

Pryo-minnen del 1

När jag gick i skolan (för tvåhundra år sedan), var det då och då pryo-veckor.
Pryo stod för Praktisk yrkeslivsorientering, sedermera omdöpt till prao. (Krångla till det? Nejdå.)

Läsarna ska nu få ta del av Lady Stalkers pryo-minnen. Here we go!

Bagare
Som 14-åring närde ladyn en kortvarig dröm om en bagarkarriär. Tänk att få göra kreativa skapelser och dessutom få ta sig en smakbit här och där av diverse tårtor och bullar ...

Förväntansfull intog ladyn sin plats på Konsums bageri i Den Pyttelilla Staden. Då en av de ordinarie anställda var sjukskriven, placerades ladyn omgående vid ett löpande band: brödpacken! Limpor kom i en aldrig sinande ström, och skulle snabbt placeras i plastpåsar. Så nya rader med limpor, nya och åter nya. Av någon bagarverksamhet syntes inte ett spår.

Plötsligt var alla "arbetskamrater" borta. De hade tagit fikarast och "glömt" säga till barnarbetaren. Behövs det nämnas att veckan upplevdes som straffarbete och att limpj**larna även kom strömmande i ladyns
(mar)drömmar? Bagarkarriär? No way.

Dekoratör
Ett år senare var det dags för pryo-period nummer två: Jobba som dekoratör. Här fick ladyn (i varuhusets blåa rock) lära sig texta vackert samt arrangera parfymer, sjalar och tvålar i vackra stilleben. Helt okej! På minuskontot kan nämnas att 100 ballonger skulle blåsas upp, men det är smällar man får ta.

Triumfen kom, när ladyn (civilklädd) på lunchrasten visade dekorationerna för en kompis: "Titta, vad jag gjort". Hon korrigerade en tvål som hamnat lite snett, varpå en arg expedit dök upp. "Vad GÖR du? Du får inte röra våra fina dekorationer!" Ladyn: "Men det är JAG som gjort dem ..." Expeditens ansikte skiftade nu i olika röda nyanser, varpå hon röt: "Ljuger du också?"

En halvtimme senare var ladyn tillbaka i blå rock och hälsade glatt på expediten, som nu (blek som en Alvedon) mumlade något ohörbart ...

Fler pryo-minnen följer!