22 maj 2008

Nu säger ladyn farväl!



Denna blogg är stängd! Kanske återuppstår den, kanske inte. Må så gott alla nya och gamla besökare!


Kära bloggvänner! Nu är det dags att sätta punkt. Ladyn tänker lägga ner den här bloggen. Anledningen? Tja, det finns flera:

1. Bloggen tar tid, tid som jag inte riktigt har.

2. Bloggen tar kraft, något jag heller inte har helt och fullt just nu.

3. Bloggen har haft nostalgikåserier som tema. Att skriva sådana kräver kreativitet och eftertanke. Det är inget man (i alla fall inte jag) hasplar ur sig varje dag.

4. Bloggen kräver tätare uppdatering, för att få fler läsare. Nu har jag (nog?) inte särskilt många ... i alla fall inte som kommenterar.

5. Jag har nyligen startat en företagsblogg, som jag faktiskt uppdaterar varje dag! För att kunna satsa fullt ut på den, får det räcka för tillfället.

Jag vill avsluta med några positiva ord: Tack, tack, alla kära vänner som troget skrivit och tittat in hos mig! Vi har stöttat varandra i motgång och glatts med varandra i medgång.

Jag har lärt känna så många nya, trevliga människor. Sådana som jag aldrig skulle ha mött, om det inte vore för bloggandet! En del har jag träffat IRL, andra är mina brevvänner via mejlen. Och en del ser jag fram emot att träffa. Ni är och förblir mina vänner.

Kanske återuppstår Lady Stalker framöver? Och kanske i annan skepnad?
Vi får se. Till dess önskar jag er alla en skön sommar!

Farväl!

20 maj 2008

Två pärlor



I helgen var det mer novemberstämning än majyra, i alla fall hos ladyn.

Jag är fortfarande inte på topp, men solens strålar börjar så sakteliga krypa in genom fönstren i mitt bibliotek. Där kan man för övrigt numera ta teet, eftersom två vackra karmstolar är på plats, mittemot kakelugnen!

I dag vill jag dela med mig av följande vackra musikvideos (som det hette på det ljuva 80-talet):

Följ med Black till havet och orden om ett Wonderful Life!

Och gå över Karlsbron i underbara Prag med INXS!

Detta är låtar som har alldeles egna rum i mitt hjärta!

16 maj 2008

Maskerader jag minns

Inspirerad av Lotten, tänkte ladyn att det var dags att minnas maskerader.

1. Punkare
Som 16-åring var jag bjuden på maskerad till advokatsonen Kalle. Advokatson, tänker den blåögde! Aha, städad och lugn fest. Vi andra säger: No, no, inget kunde vara mer fel ... Fullt ös, medvetslös! Föräldarna advokaterna var nämligen på annan ort, långt bort.

Jag och bästa kompisen beslutade oss för att vara punkare. Håret färgades blått, t-shirtar klipptes sönder och målades med färgkrita. Bästa kompisens pappa lånade ut militärbyxor och som krona på verket lades en solkar punksminkning i ansiktena. När vi väl ringde på dörren hos advokatsonen, var det ingen som kände igen oss! :-) Sedan dansades det till Ebba Grön och Kim Wilde natten lång ...

2. Jenny Lind
Jag och gymnasiekärleken skulle klä ut oss. Han fick bli Jacob Anckarström och jag Jenny Lind. Hur åstadkom vi då detta? Jo, Jenny Lind fick hårkringlor vid öronen och fotsid blå balklänning (sydd av ladyns mormor sömmerskan) och kärleken fick svart slängkappa. Sedan gick det inte lång tid av kvällen förrän kärleken fick magont och måste hem, varpå Jenny Lind förvandlades till Florence Nightingale.

3. Hora
På fest i studentkorridor iklädde sig ladyn världens äldsta yrke. Det började med att jag åkte buss med en femtiolapp i strumpebandet ... Om det har jag redan skrivit här.

Någon mer som varit på maskerad? Tänkte väl det. Varsågod och berätta i kommentatorsbåset!

Trevlig helg!

14 maj 2008

Fem myror ...



... är fler än fyra elefanter. Det kan inte en enda människa, som var barn på 70-talet, ha missat!

Ladyn hade visserligen passerat lära-sig-läsa-åldern, när detta barnprogram gjorde succé. Men att titta på det för den underbara humorns skull, var ju inte helt fel.

Viktiga Magnus, med byxorna på halv stång, förvirrade Brasse som alltid hade något att lära, och käcka Eva med den fina sångrösten: Alla har de en särskild plats i mitt minne. Att den sistnämnda gick bort i alltför unga år, är en stor sorg.

Men Fem myror lever vidare, i olika tappningar: på Sjuåringens svensk-lektioner och i Nioåringens dataspel.

Fast när herrarna i programmet dyker upp i Robert Gustafssons tappning, då blir ladyn riktigt orolig. Kan man dö av skratt? Och kan någon bli roligare?

12 maj 2008

Så läser ladyn



Ladyn smyger in och bloggar lite. Det blir en mjukstart med svar på Mats Strandbergs bokenkät. Bättre sent än aldrig!

1. Vilken bok läste du senast?
"Norrlands akvavit" av Torgny Lindgren, i mitt tycke Sveriges bästa manliga författare. Är det någon som kan konsten att berätta en historia, så är det han! Språket med de underfundiga kommentarerna (som ofta döljer isberg av undermening) är helt magiskt! Och så är han rolig!

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Härnäst ska jag börja på "Kvinnan som var en fyr" av Viveca Lärn.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Mest kvinnliga, skulle jag tro.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker "nu har jag kommit en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra! hälften!" osv?
Absolut inte. Snarare tvärtom, om boken är bra. "Nej, nu är det bara en fjärdedel kvar!" Är sorgen för stor över att den tar slut, läser jag om den så småningom.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Jag har mina favoritförfattare. (Inger Edelfeldt, Marie Hermanson, Torgny Lindgren, Anne Tyler, Joanna Trollope ...) Måste helt enkelt läsa allt av dem! Men visst påverkas man av topplistor och recensioner i ropet.

6. När blir en bok för lång?
En bok som tråkar ut mig blir för lång redan efter de första sidorna. Alldeles för långa är också Diana Gabaldons böcker om tidsresenären Claire. Egenligen ett fascinerande tema, men alldeles för mycket detaljer och tjatande under tusentals sidor! Jag gav upp!

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
En gång i tiden gjorde jag det. Men nu är jag för bekväm: Läser hellre på svenska! Är det en tafflig översättning, är dock hela upplevelsen förstörd.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
"Gregorius" av Bengt Olsson. En sanslöst imponerande och gripande berättelse om pastorn i Hjalmar Söderbergs "Doktor Glas". Läs (om) "Doktor Glas" först och sedan "Gregorius". Du lämnas inte oberörd, utan får dig en rejäl tankeställare om hur samma händelser kan upplevas totalt olika från olika perspektiv.


9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?

Det händer inte ofta, men det händer. Jag läser kanske 30 sidor och tar sedan en annan bok emellan. Så ett nytt försök. Om boken efter tredje försöket inte fångar mig ger jag upp.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Jag har nog ingen överrepresentation. Men där står en hel del av mig oläsa deckare (mestadels makens del av biblioteket). Jag gillar inte deckare.

Ni som fortfarande inte svarat på frågorna, gör gärna det och länka tillbaka till Mats Strandberg!