Service av liten vän

Bild lånad från Q-Point Consulting.

Ladyn har i dag varit i Den Stora Staden. Hennes kära lilla arbetskamrat och trofasta vän behövde omvårdnad. Men det höll på att sluta illa ...

Den lilla vännen (alltså Ladyns dator, för den som inte har fattat det), fick åka i egen väska på tåget. I Den Stora Staden väntade besök hos doktorn. Oron var stor, då det var oklart om det handlade om en lätt stukning eller ett allvarligt ryggradsbrott.

Den sjuke får i dag gästblogga:

Hej alla bloggare!

Jag har varit sjuk ett par veckor. Eftersom jag tillhör den hopfällbara typen, blir jag det då och då. Hopfälld alltså, inte sjuk. Men plötsligt hände det! En spricka i fogen! Min matte Ladyn blev orolig, för utan mig kan hon inte jobba!

Hos doktorn fick jag komma till "servicedisken". Varför den hette så förstår varken jag eller Ladyn, för den unge mannen som stod där hade nog inte hört talas om ordet. Han föreslog två veckors sjukhusvistelse utan att ens undersöka mig! Och under min frånvaro skulle Ladyn inte heller få någon vikarie. Hur skulle hon då kunna jobba? Och ve och fasa ... blogga?

Modfällda släpade vi oss mot utgången, när Ladyn fick syn på en annan doktor. Det lär ju vara bra med en second opinion. Så vi chansade.

Den nye doktorn föreslog samma kur, men Ladyn var ihärdig. Kunde han inte bara undersöka mig yttepyttelitegrann? Jo, till slut tog han fram stetoskopet. Och konstaterade att jag bara hade en skruv lös ...

Nu skrattar ni, det hör jag genom hela cyberrymden. Men jag vill å det bestämdaste dementera att det handlar om en skruv i bildlig bemärkelse. Jag hade faktiskt en riktig skruv lös. Som numera är fastskruvad. Och, halleluja, jag är frisk!

På vägen ut mötte vi den förste doktorn. Och minen i hans ansikte när Ladyn avgav rapport är obetalbar.

Eftersom vi inte hade möjlighet att filma den obetalbara minen, får ni i stället njuta av en annan film. En film om en man som inte direkt heller har fattat detta med service ...

Själv är jag trött och måste vila lite över helgen. Ladyn och jag önskar alla trevlig helg! Och ta hand om mina kollegor där ute! Hamra inte för hårt på dem – man vet aldrig vilka doktorer som har jour härnäst ...

Vänner

Ladyn måste vara den enda i världshistorien som missat tv-serien Vänner. Men å andra sidan saknar hon ju också körkort och har heller aldrig åkt slalom. Troligen kommer snart moderskeppet och plockar upp detta ufo ...

Men därmed inte sagt att Ladyn inte har några vänner. Tvärtom!

Barndomsvänner
Vissa vänner klarar sig förbi slå-varann-i-huvudet-med-en-spade-stadiet, medan andra skiljs åt redan i sandlådan. En av Ladyns "äldsta" vänner gjorde sin entré i årskurs sju, och kom till Ladyns trettonårskalas. Då var mest Barbiedockornas outfit i fokus. Medan fokus åren därpå hamnade på killar och egna outfits. Till och med egenhändigt sydda sådana ... Mer bestående är dock stygnen i vänskapen.

Studietidsvänner
Vänner från universitetet, vad gjorde man utan dem? Förfester, studentdiscon, långa pluggnätter och stöd i vått och torrt. För att inte tala om timslånga telefonsamtal kring ämnet: "Jag har tentaångest och ingen tid att plugga!"

Jobbvänner
Chefen – en ängel eller djävul? Varför gjorde Gabrielle så i senaste avsnittet av Desperate Housewives? Och kan nån, snälla, förklara igen att "din mamma jobbar inte här"... Vardag på ett vanligt kontor.

Men som egenföretagare, har man inte alltid kollegor precis intill. Så skönt då att bo i en liten stad, med krypavstånd till lunch- och nätverksträffar. Och ingen längre bort än ett enkelt sms.

Barnens-föräldrar-vänner
I början avhandlar man blöjor, konsistens och frekvens. På BVC.
I slutet vin, konsistens och frekvens. På krogen.

Grannvänner
Låna socker? Nej, grannar är så mycket mer. Varför inte bjuda alla på gemensam glöggfika? Kräftskiva eller gatuparty? Någons svärfar klipper äppelträd, en annan fixar rör. Och promenadkompisen finns bara en vinkning bort.

Vuxenvänner
Nya vänner på "äldre dar"? Inte alls omöjligt. Via öppet sinne och humor, är alla vägar öppna . Ladyn bytte liv, från storstad till småstad. Och i Den Lilla Staden har hon funnit själar som alltid måste ha funnits där. Just där vid hennes sida, i ett tidigare liv. Vänner for life.

Och sist men inte minst:

Bloggvänner
Man har (oftast) aldrig setts IRL. Man delar sitt livs innersta, helt utan förbehåll och skyddsnät. Och man ser varandra. Bortom titlar och utseenden. Leve Internet!

Vilka vänner har ni?

England 1981

Bloggtorka? Nej, inte än. Men Ladyn har haft ont om bloggtid. För att förhindra det förstnämnda har i alla fall den eminenta bloggaren Pseudonaja fått tipsa om ett ämne. "Skriv om någon kulturkrock från din tid utomlands".

Med lite fri tolkning av ämnet hamnar vi på språkresa till Hastings, 1981. Nej, inte slaget vid Hastings. Det var 915 år tidigare. Ni som inte var födda då (1981 alltså), får be mamma eller pappa förklara.

Mot Hastings
Ladyn och hennes bästis, båda sexton år, står förväntansfulla på flygplatsen. Snart ska färden gå mot England, London och Hastings! I vänthallen vinkar föräldrarna, lugna i sin förvissning att "barnen" är i trygga händer. Det är ju en språkresa! Inget kan väl vara mer seriöst? Nu väntar ju tre veckor av seriösa studier, i trevliga omhändertagande värdfamiljer – eller?

Kärringen
Framme på Heathrow, blir alla ungdomar upphämtade av sina värdfamiljer. Alla utom ... Ladyn och bästisen. Tiden går och det börjar se mörkt ut, i mer än en bemärkelse. Då dyker plötsligt trevliga Sally upp! En glad kvinna i 25-årsåldern, som ber om ursäkt och sedan levererar de bortglömda till ett gammalt hus i Hastings.

Men ack vad skenet kan bedra. Sally visar sig bara vara dottern till den riktiga "familjen", som just nu befinner sig på semester i Spanien. Efter ett par dagar kommer "familjen" hem, i form av en mycket barsk och osympatisk dam, modell gråhårig och förbi bäst-före-datum för umgänge med ungdomar. Något inhysingarna strax ska få erfara. Damen döps raskt till "Kärringen", och sedan följer några veckors helvete. Åtminstone hos "familjen".

"Maten" består oftast av vita bönor, samt härsket smör som står framme dygnet runt.

Badrummet får endast användas efter enträgna böner. Annars bankar Kärringen på dörren och vrålar "I wish you could ask first!".

När Ladyn och bästisen vill se Top of the Pops i vardagsrummet, låtsas Kärringen titta på en annan kanal, trots att hon har tv i sitt sovrum. Om de ens får tillgång till vardagsrummet. Det händer att Kärringen låser in sig med gubbe-och-flaska. Morgnarna efter är hon dock på något godare humör ...

Snygging och tönt
Studierna då? Jo, de inleds med ett diagnostiskt prov, för att kartlägga elevernas förkunskaper. Ladyn hamnar, med sina så gott som alla rätt, i "Skogruppen". (Ja, något ska ju grupperna heta?!) Och okej, hon är inte här för att lära sig engelska. Egentligen.

Lärarna är två svenska män, 25+, varav den ene en snygging och den andre en tönt. Det finns också en infödd engelsklärare, nämligen vackra Tracey, vars gunst de bägge andra genast hamnar i strid om.

Bruna påsar
Så fylls dagarna av lektioner och "excursions". Vid de sistnämnda tillfällena börjar det dyka upp bruna påsar i Hastings papperskorgar. Det är Ladyns och bästisens matsäckar, bestående av pickles, torrt bröd och något odrickbart. I kurskamraternas påsar däremot, trängs allehanda godsaker i form av smörgåsar och chips. Kurskamraterna, som bor i "riktiga" värdfamiljer, med vänliga mammor och pappor, tvätt- och strykservice och annat som man inte vill veta.

Byta familj? Nej, tyvärr, det är för sent. Man skulle ha sagt till direkt, alltså innan Kärringen kom från Spanien. Kanske har företaget mera koll på värdfamiljerna 2008? Av dagens löften att döma, får vi hoppas det.

Grottdisco och Bond
Blir det nu en totalt misslyckad resa? Nej, knappast. Det gäller bara att hålla sig "hemifrån" så mycket som möjligt. Och det saknas knappast sysselsättning. Här följer ett axplock:

* Godisinköp en masse, särskilt baconchips och choklad.

* Sminkinköp en masse. (England år 1981 var billigt, för en turistande svensk!)

* Londonresa med "Bond-nästan -premiär" (en dag efter):



* Besök på Lillywhites med inköp av ... åhhhh! ... Lyle & Scott-tröjor! Den ultimata drömmen för en tonårstjej vid denna tid. Bärs med fördel till Levis-jeans och seglarskor.

* Frossande i det kommande kungliga bröllopet, som inte kan undgå någon.

* Hemliga pubrundor och besök på grottdisco, med sjävförvållad pina dagen efter.
(Tyvärr sammanfallande med biobesöket.)

* Oförglömliga musikupplevelser med Duran Duran, Jacksson Five och The Specials.

* Oräkneliga skrattattacker på rummet, åt Kärringen och kurskamraterna.

Kontentan: minnen för livet.

The Final Test
Vid kursens slut genomförs ännu ett diagnostiskt prov. Har nu de små liven förbättrat sin engelska? Ja, se där! Säkert alla, utom Ladyn som ligger på status quo. Men, betänk, still on top.

Ut till flygplatsen, och Kärringen ser sig tvungen att – som de andra "familjerna" – be om ett vykort, "Just to be sure that you made it".

Hemma blir Ladyn tyckt-synd-om. Vädret hade ju varit så dåligt! Så någon månad senare sitter hon på ett plan med sin moder, på väg till Rhodos. Men det är en annan historia.

Kärringen väntar fortfarande på vykortet. Dock troligen på andra sidan. Eller där nere ...

Första gången

Tält i Ladyns stil. (Bilden är lånad från Exclusive Tents.)

På framsidan till en damtidning skriker rubriken: "Första gången ..." Och sedan, med betydligt mindre grad: ... "jag kände klimakteriet". Eh, antiklimax – eller? Men det finns ju en första gång för många saker.

Ladyn tänkte nu berätta om några första gånger (men inte det vanligaste). Den som vill, antar utmaningen att göra detsamma! Notera att första gången också kan vara den enda ...

Första gången jag ...

1. ... åt tacos: Under ett grupparbete vid universitetet i Linköping, närmare bestämt 1983. Det handlade om ekonomi och Ladyn fattade nada. Detta på grund av att hon valt fel linje. Men vid det här tillfället försökte hon fortfarande. Försöket innefattade också att charma ledaren i gruppen. Nämnde unge man bjöd hem hela gruppen på tacos, en exotisk nymodighet som snart konkurrerade ut fiskpinnar och snabbmakaroner. Samtligas omdöme var: mycket gott! (Men det bidde inte bingo, vare sig hos gruppledaren eller ekonomiläraren.)

2. ... körde bil: Ladyn har i sin ägo noll stycken körkort. Turerna med bil äro lätt räknade, närmare bestämt två: En (den första), då hon provkörde med sin far och höll på att meja ner tre damer i en busskur, andra (och sista) gången då hon höll på att kvadda pojkvännens fars röda ögonsten.

3. ... sov i tält: Som nittonåring på en campingplats i ett sällskap med tio killar, varav en pojkvän. Det ösregnade konstant och all packning inklusive Ladyn blev genomsur. Först en dag senare, i värmen på ett café, kunde Ladyn skratta igen. En av pojkvännens kompisar: "Men ... hon har ju humor!".

4. ... drack alkohol: I tonåren, vid stranden i Den Pyttelilla Staden, där Ladyn och bästisen smakade några klunkar av en flaska hemgjort rödvin. Och låtsades att det hade jättestor effekt.

5. ... fick ett jobb: Som fjortis i den lokala livsmedelsbutiken. Ladyn fick, hör och häpna, sitta i kassan och handskas med de stora summorna. Kanske inte helt lagligt ...?

6. ... stod på en scen: Vid fyra års ålder, på en balettuppvisning, föreställandes en blåsippa. I publiken satt Ladyns moder, som råkade samtala med en annan gäst, varpå Ladyn röt över hela lokalen: "Titta då, mamma!".

7. ... svimmade: Som elvaåring då tummen så gott som blivit krossad av en ytterdörr. Detta var också det första tillfället då Ladyn åkte ambulans.

8. ... svarade på en fånig enkät: Antagligen någon gång i mellanstadiet, då hon skulle lokalisera Centraleuropas floder på en blåstinkande stencil. Om det nu kan räknas som enkät. Floderna är hur som helst torrlagda (åtminstone i Ladyns hjärna).

Som sagt: Den som känner sig manad, svarar själv.

Trevlig helg!

Self Control (eller Ladyns idrottskarriär)

Det florerar en del rykten om att "Ladyn är en sportig typ". I dag ska vi reda ut begreppen.

Kan man födas till idrottshatare? Den frågan ställde sig Ladyn många gånger under uppväxten. Som liten huserade hon helst på sitt rum, där alstren sprutade ur pennan: såväl historier som teckningar. Visst var barnen ute, men då idkades inga sportaktiviteter. Möjligen några turer i skidspåret och visst stapplande på konståknings-
skridskor.

När kvarterets ungar skulle spela fotboll ropade den spenslige grannpojken: "Harry och jag mot skiten!". Gissa vem som tillhörde skiten? Och gissa vem som alltid, alltid blev vald sist i matcherna på gymnastiken? Hon minns stinkande sockiplast, bommar att snubbla över och raka led där man skulle hjula framför fröken samt gå ner i brygga. Klarades det inte av? Nehej, vad synd, då sätter vi en tvåa i betyget.

Så friluftsdagar – guds straff till människan. På en regnvåt idrottsplats skulle det hoppas längd, springas ikapp och kastas med liten boll, timme ut och timme in. Vem som kom sist? Nej, vi drar den om Rödluvan i stället, va ....? En enda gång, kastade Ladyn längst! Hurrarop och förvåning, samt uttagning till en turnering. Men. Sorry. Det var en engångsföreteelse.

Orientering ska vi inte nämna. Annat än att en viss person gick vilse med sin bästis, och det höll på att ordnas skallgång ...

Ridning var något roligare, särskilt att sitta på rummet och rita och skriva hästböcker.

Efter lite friidrott (Ladyn hade/har ju långa ben och borde kunna hoppa höjdhopp?) samt badminton till husbehov, lades idrotten på hyllan.

Gymnasie- och universitetsstudier följde. Då och då beslöt Ladyn och hennes (nya) bästis att det var dags att börja ett nytt liv. Då ägnades ett par dagar i veckan åt bodybuilding (ja, det hette så på 80-talet). Ända tills bästisen kom på att man kunde teckna bilder av snyggingar med muskler i stället. Och det var mycket bekvämare att träna horsiontalt inför solsäsongen.

Några spridda försök med aerobics vidtog under samma decennium. Vem smittades inte av Susanne Landefeldts kniiiip?!

Så den revolutionerande händelsen! Den magiska dagen i augusti 2005, när Ladyn bestämde sig. Och när Ladyn bestämmer sig, då är det allt eller inget.

Till saken hör att Ladyn alltid varit smal, naturligt smal. Och att hon formligen älskar mat. Denna kombination gick bra fram till 25-årsåldern. Strax efter 30 kom tre små parvlar, samtidigt som ickeintresset för idrott och megaintresset för mat fortsatte att frodas.

Ladyn blev aldrig tjock. Men det handlar inte om vikt. Det handlar om känslan: att inte må bra, att inte trivas. Att ha ont av sin skadade nacke ... Till slut är gränsen nådd. Och för Ladyn nåddes den en dag i ett provrum. Och inte vilket som helst. Det skulle provas 1700-talsdräkt. Och sömmerskan kom med måttband ...

En dag senare hade Ladyn skaffat gymkort. Två dagar senare inlett följande program:

* Styrketräning två till tre dagar/vecka.
* Rask promenad varje dag, i ur och skur, 30 till 40 minuter.

År 2005 gick.
År 2006 gick.
År 2007 gick.
År 2008 är snart till ända.

Och Ladyn tränar på. Enligt samma program, utan att maska. Nu begåvad med muskler from heaven, friskare nacke och obefintliga förkylningar. Och det är inte alls jobbigt att köpa kläder.

Försaka vin? Försaka choklad? No way. Ni känner väl Ladyn?

Nej, hemligheten kära vänner ... är ... self control!



PS. Glömde ju alldeles vindsurfandet och bowlingen! Men det har vi redan avhandlat.

Förenkla ditt liv

Tjugo personer före i kassakön, varav två skrikande trotsbarn? Hungrig och trött, och dessutom uppstigen på fel sida? Ja, då bådar det inte gott.

Men det finns knep. Små finurliga tips, som förenklar ens liv. Kanske självklara för någon, men en aha-upplevelse för andra.

1. Tjugo personer i före i kassakön.
Knep: Finns det fler kassor i affären? Kanske en barn- eller herravdelning, där expediterna just nu enbart tuggar tuggummi eller avhandlar kvällens aktiviteter i mobilen? Befinner man sig i ett varuhus går det ofta bra att betala skokrämen i gardinavdelningen. (Eller tvärtom, med tanke på efterfrågan och den potentiella kölängden.)

2. Ont i ryggen av att stå böjd med barnvagnen vid färd nedför rulltrappan.
Knep: Av någon märklig anledning, står majoriteten av alla bebismammor/pappor med böjda ryggar. Hallå, varför inte åka ner baklänges? Det är inte så läskigt som det ser ut, bara en vanesak. Backa och kliv på trappan med blicken på trappstegen. Vagnen står nu lätt uppåtlutad och du har mycket större chans att fånga upp bebben om trappan skulle tvärstanna. Och, du skonar ryggen.

3. Strumporna går aldrig att para ihop igen efter tvätten.
Knep: Köp enbart identiska strumpor av samma storlek, så försvinner problemet. Alternativt köp strumpor med små figurer på skaftet: ugglor, katter, Batman eller whatever. De syns ändå inte under byxorna – och voilà, strumporna går att para ihop. Man kan också lägga par som hör ihop i små nätpåsar inför tvätten. Men, varning, köp inte strumpklämmor! De små liven gillar att krypa in i hålen i tvättrumman. Du blir garanterat på något sämre humör av ett nytt vitvaruinköp än ett nytt strumpdito.

Så en situation från Anno Dazumal (Ur "Hushållets rationalisering" från 1941):

4. Föremål av glas och kristall få lätt en ful beläggning.
Knep: Bäst är givetvis att se över dem under den dagliga rengöringen och icke låta dem få den vanprydande beläggningen. Hur ordentlig man än är, händer det ju dock, att tiden inte räcker till, och så får ett och annat stå över och så är det färdigt.

Man har många sätt att bli av med beläggning: rå potatis skuren i bitar eller rätt och slätt bara skalen, om man envisas att råskala sin potatis, är ett gott gammalt medel. Eller grovt salt, kall kaffesump, krossade äggskal och tidningar, rivna i småbitar ...

Se där! Nu vet du hur du ska återanvända helgens hushållssopor!

Livet kan också bli enklare här i Sverige, om man går på kurs ...

Bästa låten någonsin?

Ladyn fick en fråga häromdagen: "Vilken är bästa låten någonsin?"
Det blev inget direkt svar. Eftersom hon är en musikälskare av osannolika mått, finns det för mycket att välja bland ...

Bästa låten någonsin?! Det är onekligen ett högt betyg. Den frågande väninnan tyckte den här .

Själv presenterar Ladyn några favoriter indelade i kategorier. Minnena får ni på köpet!

Tyngsta soundet



Minne: 80-tal. På ett fullsatt Stockholms Stadion dånar de första takterna av denna låt, när samtliga på läktarna reser sig unisont för att förenas med ljudvågen ...

Mysigaste tryckaren

Läckraste gitarrerna


Minne: Tidigt 80-tal i pojkrum med gymnasiekärleken och mysiga kompisträffar. I bautastereon spelar kassettband, där vi hela tiden trycker rewind: Dire Straits, Fleetwood Mac och ELO.

Mäktigaste känslan


Minne: MTV-inspelning på dåvarande trendig vit video. (Dock inte shabby chic.) Mellansnack av Ray Cokes och Steve Blame ... Det var tider!


Bästa 80-talssyntarna


Minne: Åter MTV och tävling med sambon om vem som kunde spela in flest låtar. Spela in gemensamma band? No way. Och tur är väl det när paret i dag gått skilda vägar. Hur gör man med vårdnadstvister kring videoband? Begrunda också låtens tankeväckande budskap.

Röjigaste danslåten ...

... återstår att kora! Det finns för många!

Redan när Ladyn publicerar detta, kommer hon givetvis att ångra sig. Varför kom inte den låten med ... och den? Tur att vi har Youtube och Chilirec. (På den sistnämnda sajten kan du ladda ner favoriterna till ipoden – gratis. Och för denna reklam borde Ladyn få en Vegasresa – gratis.)

Avslutningsvis den självklara frågan: Vilka låtar listar ni, kära läsare, som era favoriter?

Sju saker om Ladyn

Ladyn har blivit utmanad. Av fantastiska Lallis, som sprutar ur sig inlägg av högsta kvalitet, med så kloka tankar om livet att man blir alldeles tårögd. Och alltid med glimten i ögat.

Utmaningen lyder som följer:

* Länka till den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.

* Berätta sju saker om dig själv, alldagliga som knasiga.

* Utmana sju stycken bloggare i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.

Då kör vi!

Sju saker om Ladyn, som ni kanske inte visste

1. Kan imitera Lena Philipssons stativdans, till publikens jubel (och förfäran?).

2. Har, som engelsklärare, låtit gymnasieelever översätta hela texten till Frank Zappas "Bobby Brown". ("Fröken ... betyder allt ****?")

3. Har varit en hejare på att virka. I unga år (tolv- till fjortonårsåldern) producerades allt från Snobben-figurer med fastsydda (också virkade) bowlingklot i famnen (!) till Barbiekrinoliner.

4. Måste alltid, alltid höra en klocka slå tolv slag på nyårsafton och räkna ner. Annars är det inte nyår på riktigt. (Ve och fasa för nyåret 1983/84 då Ladyn inmundigat ett visst överskott av viss flytande substans och sussinannade vid den magiska tidpunkten.)

5. Kan imitera ett gediget antal dialekter i Sverige, från norr till söder. I synnerhet östgötska. (Fredrik Lindström, släng dig i väggen!)

6. Avskyr blodpudding och isterband, men älskar mammas kycklinggryta och sushi.

7. Måste alltid somna på vänstra sidan. (Har dock inget samband med Ladyns politiska ståndpunkt, som kan vara åt endera hållet. Hon kan hur som helst inte skillnaden mellan höger och vänster, så även denna uppgift är opålitlig.)

Utmaningen skickas vidare till:

1. Hanneles paradis

2. Pseudonaja

3. Howdy Sailor

4. Anna Stilla

5. Eddan

6. Isabelle

7. Översättarhelena

Ha en fortsatt trevlig allhelgonahelg! Eller firar ni amerikanska halloween? Läs här för att reda ut begreppen.